Musik

The Knife — Silent Shout

Det är den mörkaste elektroniska musik som frambringats i Sverige. En kall nattsvart mörk musik som reser sig med skuggan från H.P. Lovecrafts gotiska värld. The Knife orsakar en giftig musik som har en känslokyla i ena ögonblicket medan deras kraftfulla texter är undersköna med ett gotiskt mönster som snirklar, vrider sig som mönster som jag kunde se i gotiska katedraler. Musiken är estetisk tilltalande så att jag kan inte annat än att lyssna ordentligt på en lysande skiva som syskonparet Dreijer gör med denna skiva. The Knife gör ingen lättillgänglig musik som vi kunde lyssna på i skivan: Deep Cuts. Där kunde låtarna vara mera raka, rena linjer och en skicklig sammanfogad förening bistå till att göra deras skiva vacker och så fin. Den nya skivan tar musiken ett steg vidare och har en ambition, når en större dimension som tillför The Knifes musik ett större värde. Jag kan inte idag se någon mera magisk skiva. Det som gör The Knife till en grupp som gått från indievärlden till allt större uppmärksamhet är hur dom gör låtar som både kan bli hitar men även skapa ett intelligent klimat för musiken i Sverige.

Stan har en mörk mänsklig fasa men på något sätt kan du dansa till avgrundens djupaste hålor. Det är både stjärnglitter i dansstegen liksom en mörk stråk att vandra i natten när musiken spelas upp i en datoriserad omvärld. Jag kan nästan föreställa mig att The Knife vandrar i dödskuggans dal i biblisk mening. Men längst bort någonstans är det ett hopp att längta efter. The Knife hittar rätt med sin skiva Silent Shout Jag vill härmed påstå att The Knife har gjort årets första mästerverk som jag kan med kraft slå ett slag för. Det är sådan mäktig musik som kan förändra själar och ge oss musikaliska kvaliteter bortom tramset och den dåliga smakens företrädare dålig sömn. En sådan skiva som jag älskar men som också stör mig har ett värde som jag aldrig kan förstå fullt ut. Årets första stora skiva helt enkelt.