ISSN: 1653-0985Eftersom musikscenen några år in på 70-talet blev alltmer ointressant, banden spelade oändligt långa solon och musiken blev bara mer och mer avancerad, blev det droppen som fick bägaren att rinna över hos många av dåtidens ungdomar vilket resulterade i att punken uppstod.
Korta explosiva låtar i ett rasande tempo, så kan man väl nästan kategorisera punkmusiken som uppstod i mitten på sjuttiotalet.
Det var MC5 och Iggy Pop som inspirerade fyra grabbar från Queens i New York som bildade Ramones, de åkte på turné till England som i sin tur inspirerade Joe Strummer och John Lydon som snart skulle starta egna band, och göra dem världsberömda.
Men Sex Pistols och Clash har det skrivits så mycket om så vi utelämnar de banden i vår lilla punkspecial.
Inspirerade av band som Ramones, New York Dolls och glamrock scenen som främst bestod i Slade och Sweet, bildades The Lurkers 1976.
De formade snabbt sin egen identitet.
Originalsättningen bestod av
Pete Stride Gitarr
Howard Wall Sång
Arturo Bassick Bas
Manic Esso Trummor
Mellan 1977 och 1979 hade de fem låtar på top 40 listan i England.
De har också uppträtt på Pop of the Tops och på många andra tv-shower genom åren.
Och var även ständigt återkommande inslag hos John Peel’s Radioprogram.
De släppte under punkeran två LP-skivor och fem singlar.
Fulham Fallout kom ut 1978 och var i mitt tycke den bästa plattan med gruppen.
1987 träffade basisten Arturo Bassick det tyska punkbandet Die Toten Hosen som var gamla Lurkers fans visade det sig. Arturo blev sugen på att spela igen och Die Toten Hosen sponsrade deras comeback album Wild Times Again (1988). Dock ej med originalsättningen.
Bandet splittrades återigen 1990 men Arturo gav inte upp och är numera den ende kvarvarande originalmedlemmen, han håller på att skriva låtar och hoppas att de kan släppa ett nytt album 2006.
När vi ändå är inne på punkrock så måste jag också nämna följande grupper.
999 Bandet grundades av Nick Cash (ex Kilburn och The High Roads med Ian Dury) 1977 de kallade sig 48 Hours först, men ändrade namnet till 999 efter att Clash skrev låten 48 Hours.
Beväpnade med ett flertal rappa, aggressiva och utmanande låtar klev de in i studion 1977 och spelade in deras första singel I’m Alive/Quite Disappointing, de släppte 10.000 skivor som såldes slut på ett par veckor.
Nu fick de kontakt med United Artist och 999 spelade in singeln Nasty Nasty en låt i ett rasande tempo som handlar om det meningslösa våldet. Den blev en riktigt stor hit.
Januari 1978 släpptes singeln Emergency också det en braksuccé. Det året spelade de in deras första LP 999 som bland annat innehöll Emergency och Me and My Desire men inte Nasty Nasty.
Me and My Desire släpptes också ut som singel.
Det fanns väl få punkband som hade förmågan att fånga melodierna i punken som 999.
Radio Stars Bandet grundades av Ian Mc Leod (Gitarr), Andy Ellison (sång) och Martin Gordon (Bas) och Steve Perry (Trummor).
There Are No Russians in Russia och Johnny Mekon två helt fantastiska punklåtar, annars var väl inte Radio Stars något utpräglat punkband.
The Saints var ett mycket intressant band från Australien som bara måste nämnas i sammanhanget.
De grundades i Brisbane 1976 av Ivor Hay (Trummor) Ed Kuepper (Gitarr) Chris Bailey (Sång och Gitarr) och Kym Brandshaw (Bas).
The Saints har officiellt aldrig splittrats, så i praktiken existerar bandet fortfarande.
Deras platta Eternally Yours (78) är helt fantastisk och rekommenderas varmt.
Greil Marcus — In the Fascist Bathroom
Ian Glasper — Burning Britain: The History of UK Punk 1980–1984
999 — ett av punkmusikens främsta band
Buzzcocks — ett band i punkens gryning
Buzzcocks — Flat-Pack Philosophy
I huvudet på en gammal punkare
Punkhyllning
Raketerna — bandet som försvann
Sham 69 — direkt i mitt punkhjärta
Spizz — Where’s Captain Kirk? The Very Best of Spizz
Stiff Little Fingers som erövrade punkens sinnesvärld
Sundsvall — en punkscen bortom Stockholm
Georges Perec — Jag minns & Nina Bouraoui — Dockan Bella
Hans Gunnarsson — Allt ligger samlat
Ian Smith — Koltrastrapporten & Carina Burman — Vit som marmor
Kirsten Thorup — Ingenmansland
Lauren Kelly — Tag, tag mig med dig & Joyce Carol Oates — Fallen
Birgitta Lindqvist — Där ingen kan nås
Edward W. Said — Från exilen (essäer 1976–2000)
Jeff Chang — Can’t Stop Won’t Stop & Alex Ogg & David Upshal — The Hip Hop Years: A History of Rap
Peter Guralnick — Sweet Soul Music & The Triumph of Sam Cooke
Sharon Lawrence — Jimi Hendrix: The Man, the Magic, the Truth
Andreas Mattsson — The Lawlessness of the Ruling Classes
Bruce Springsteen — Born to Run + 30th Anniversary Edition
Danko Jones — Sleep Is the Enemy
Juni Järvi — The Stars Above Indian Lake
Kris Kristofferson — This Old Road
Magnus Uggla — Ett bedårande barn av sin tid
Morrissey — Ringleader of the Tormentors
Ronnie Spector — The Last of the Rock Stars
The Gossip — Standing in the Way of Control
The Little Willies — The Little Willies & Dolly Parton — Those Were the Days