Artikel

Inte livet på den här planeten

13.15. efter en radiointervju ja (med mig om antideckare) straxt efteråt prackade sändeman sitt lästips på mig, han sa jättebra nya (första) Malte Perssons ”Livet på den här planeten”, känns nu redan en evighet sedan då, nu läst alla övriga kapitel så oavsett det som jag läste då, sändeman som sa Malte P. var tankekullerbytta, du [jag] en språksaltomortalist vara, Malte Persson är än en poängist ju märker nu, som jag själv, jag i dumt språk, han i fåniga fakta, för mycket faktum om jämt om nånting, säger allt vetgirigt sitt och för mycket extra alltför, fastän det scenbart verkar för litet tett när av läsare tar del, falska kontentor, sådana är vi, fuskare är vi, avslöjar för mycket när vi vet för litet, en kännare sa också nämnt att M. Persson saknar humor, poäng också det, jag fann roligt ”överste Senap” till sist efter många sidor av få sidor inalles alltför många lästa sidor av, som sist nästan i hans bok ganska tunn om omfång kommet, kanske har han då det (humor, kanske senapshumor), hon korv han, jag har sena apor massor av i mina några böcker, eller kanske kom många bara i en enda ändå av dem, på Burklös mark, i den boken som Malte Person börjar gråta, i handlingen på ett ställe eller två ställen rentav påfört, aldrig i läsningen det nog, för M. P. hatar i grov pro inställningen (undervärderar) mina romaner därför aldrig heller läser dem (sagt), han t.o.m. inte finna ens gråtstället skulle fastän tydligt är riktat, jag tydlig, helst hellre (ej) Malte blir barnunge jätteurförbannad (jägarförbundets mer) sur om han skulle, nej kanske inte ens finns nog med, för vem vet medelst den boken egentligen, bara ont, eller för kanske höra trots till de partier som jag slutligen om självmant nöjd lät borttaga fine puts väck, eller enda stället h:ström tog bort av förutom bilden på ett viktigt torn som han tyvärr lät tryckerit slarva bort i pottan, eller kärlet ner, och nånstans, om ock orättvisa I A b trots allt när jag gillar hans (Maltes) bok och han luspudeln grymt ej mina soppor, men då ingen rättvisa och vits heller på Maltes planet finns av, snäv och torr också sådan planet minsann, ingen burkslöagrodd aldrig, mycket rättvist rejält att jag då orättvist lyckades få honom att gråta ymnigt dränk på ett kapitel i ett kapitel, dessutom kom jag för övrigt först ut med en bok om samma personage som M . Parsons av våran burroughsburdusa dr Benvägda hänga, nästan ju urklyscha nu med allt, dåligt val av oss, den bcarln ständigt på sitt sätt mycket duktigare hos Malte än hos oss benet med mellan ivägen vanligare, alltför han på sitt sätt hos Malte faktiskt, dessutom har Persson för fasen frusen oexakt adress var tomten finns (julgubbens njure, supernjure), fastän med lite NATOhumhumor, glömde hummersaxen alltid i gul snö, dåligt serverad talrik för talrik, i min däremot, i min [skruvad grimas] nästnågonkommande bok har vi, lär få adressen översatt extremt, kanske exakt, och exaktare ännu, och vi får nya bitar hymhymn också till Tomtens skurpulvervals (Fabriken Tomten, Göreborgh 1927, för leker tonsättare), ett problem också med herr Maltes, boken (hans) börjar redan kännas lite av med tidens tand biten från världsrovdjuret, borde kanske ha läst den då redan efter sändemans dyra urplädering om än tyckte jag tyckte mig för mycket genomskådade hans (det maltesiska) författarskap förom alltför bluff och inte helt uff, och lät därför det vara då bäst allra slätt på burklös mark eliminato förträngt, när han var poängist på lite av mycket, mycket mer, men kanske bra ändå med oss effekt-tvärtom-män i lurt väder, vad ska jag säga mer om Malte Perssons ännu, nej tack planettett jo = ja, jorden, orden och burklöss oslött öh sött bättre hälse bara.