In memoriam

Författaren och akademiledamoten Lars Gyllensten är död 1921–2006

I en av Lars Gyllenstens romaner och tänkeböcker så skriver han någonting i stil med att ”mina tankar är som ruiner” vilken bok kommer jag inte håg men det är lite av hans tankar. För få författare och vetenskapsmän har med sådan iver diskuterat dom existentiella frågorna angående tro och vetenskap. I alla fall så ordagrant som honom. Lars Gyllenstens essäer och tankeböcker är filosofisk prosa med ett starkt moraliskt budskap riktat till oss alla att vi skall förstå vår belägenhet som människa och född på jorden. Det var hans moral som fick Lars, Kerstin Ekman, Knut Ahnlund och Werner Aspenström att gå ur svenska akademin för att denna institution av ren feghet inte vågade ha en åsikt om dödsdomen av Salman Rushdie 1989.

Han var författaren som med vass satir demonstrerade mot den upphöjda pessimismen som föddes efter andra världskriget. Lars Gyllensten och kollegan Torgny Greitz gav ut diktsamlingen Camera Obscura 1946 under namnet Jan Wictor. Den fick bra kritik av pressen men sedan kom sanningen fram. Men modernismens 40-tal överlevde. Lars Gyllensten skriver i sin artikelsamling Nihilistiskt credo från år 1964 är ett exempel hur han förklarar sin kritik mot svensk poesi men ändå respekterar den. Erik Lindegren, Karl Vennberg, Werner Aspenström eller Sven Alfons. Visserligen räknas socialdemokraten Ragnar Thoursie, Stig Dagerman, Gösta Oswalds och Sivar Arnér också till den skara författare som ställde sig tveksamma till samhällets utveckling strax efter andra världskriget. Lars Gyllensten som hade Sören Kierkegaard med sig i debatten förstod ideologiers och politiska systemens bländverk och illusionsknep.

Lars Gyllensten är vetenskapsmannen som inträdde i skönlitteraturen genom ifrågasätta vetenskapens och religionens fält för att undersöka vad som förenar dom och avskiljer dessa grenar. Det skulle därför vara intressant vad som Lars Gyllensten skulle sagt om begreppet intelligent design, om omhuldad högerkristen version om den löjliga tron på skapelseberättelsens mytologi. Lars Gyllensten kunde spräcka mycket dumheter i en skarpsinnig iakttagelseförmåga och intelligent design hade han fnyst åt i ren vetenskaplig anda. Men det finns en stark kritik även mot vetenskapsfältet i romaner och noveller. Jag kan ta verket Människan djuren all naturen där han plockar från vetenskapen och humanismens läsefrukter för att skapa en helhetsbild utifrån sina egna preferenser. Där i bokens texter glimmar hans allvarliga ironi starkt genom när han undersöker det han läser. Lars Gyllensten är ingen naiv betraktare av sina fält utan en ytterst moralisk medveten antiideolog som hellre kritiserar än berömmer det enfaldiga eller uppenbara i vetenskap och politik. När jag nyligen läste om hans Diarium Spirituale som är fragment och andliga övningar i Lars Gyllenstens djupaste insikter som har sin botten i kristendom eftersom Sverige ingår i den kristna traditionen.

Lars Gyllensten är skeptikern som i böckerna eller i den här boken ställer tron mot vetenskapen och förundrad frågar vad som avskiljer dom från varandra. För det går inte tänka bort det ena från det andra så att säga. Dom är grundbultar i vårt samhälle. Politikens villkor är Lars Gyllensten lika hård mot i sina essäer då han är ytterst en garant för att utopins förödande verkan kan bli ett hot mot oss själva med sin mördande religiösa nit i att vara ren och puritan. Det är det som Lars Gyllensten ser vara det som nazismen och kommunismen var dom värsta exemplen på , att i sin rena form välja ut vilka som skall dö för att kunna framställa sin utopi. Utopi som människans avarter i vårt tänkande när dom praktiseras i verkliga livet.

Lars Gyllensten suckar inte utan tar tag i problemen intellektuellt för att skära dom itu och problematiserar kulturlivet och vetenskapen så att ryker om det i debatten. Vad som saknas idag är just en debattör av Lars Gyllenstens kaliber. Någon som vågar utmana allting i Sverige som får oss att nästan somna och gå omkring i en tyst värld.

Lars Gyllensten behövdes därför att han gjorde rent hus med dumheter. Jag läste nyligen cirka 15 romaner av honom och det stärkte min omvärldssynsätt då hans böcker talar till mitt inre. En stor man är död.