Bok

Kjell Johansson — Rummet under golvet

Norstedts

Vi har inte så många moderna arbetarförfattare nuförtiden men Kjell Johansson tillför verkligen arvet från dom stora arbetarlitteraturens mäktiga som vi hade under 30-talet. För en stark realistisk berättelse som den här romanens huvudfåra har jag inte läst på länge. Kjell Johansson vill berätta om huset vid Flon där han berättar om en fattig familj i Huddinge under slutet av 18000-talet. Hur en familj med barn hamnade på fattighuset och kampen att ta sig därifrån och den skam som fattighuset har i det psykologiska kollektiva minnet. Emma Charlotta och Nils som växte upp några år på fattighuset byggde upp ett hemligt liv för sig själva. När dom växer upp gifter sig Emma Charlotte med en ung man från en järnvägsfamilj. Men superi och arbetslöshet sätter sina spår. Nils försvinner som ung och blir luffare och gårdfarihandlare. Han gifter sig med Magda från tattarsläkt eller resandefolket som det också hette. Emma Charlotte bor vid Flon där hon är mormor åt en dotter med hustrumisshandlare och suput till make. Nils berättar om fängelseåren och om sin familjs historia och vad som egentligen hände vid fattighuset. Faders frös ihjäl vid fyllan och modern tappade stundtals besinningen. Men mitt i deras elände berättas de också om ljuset som trots allt fanns med i beräkningen. Under 20 och 30-talet blev det bistrare tider för alla människor och det berättas med jämnmod om föraktet för tattare och steriliseringsdebatten som fördes av samtliga demokratiska partier för svenska sunda folkstammens skull.

Kjell Johansson skriver en episk bok som i språket inte har det där poetiska tonläget som Björn Ranelid till exempel utvecklad i sitt språk. Men han skriver en stark realistisk prosa som för mig leder direkt till Ivar Lo eller ryska moderna litteraturens fader Maksim Gorkij superrealistiska prosa. En stark litteratur som ger mig bilder av det moderna Sveriges välfärdsstatens baksidor som vi lätt glömmer i berättelsen om Sveriges framgångssaga.

Läs en briljant modern berättelse om hur det var förr i tiden. Denna bok som jag hyllar handlar om det förflutna. Det var något som John-Henri Holmberg regerade emot i Blaskans intervju angående science fiction. Han menar att så få romaner handlar om framtiden medan däremot dom flesta realistiska handlar om vårt förflutna. Det är så sant så men om det gör med bravur som i denna aktuella roman så kan jag stå ut med det. Men visst önskar jag också mera samtida svensk litteratur om det som kommer att hända i en nära framtid.