Artikel

Michael Odenberg och friheten

Ja, jag är borgerlig väljare det är inget jag vare sig sticker under stol med eller skäms för vad än svensk vänster tycker om detta. Anledningen är att jag attraheras främst av frihetsbudskapet svenska liberala partier står för i motsats till vad de socialistiska kan erbjuda. I min värld är Sverige ett land präglat av förbud och kollektiva lösningar som tar liten eller ingen hänsyn till den enskilda människan. Åtskilliga socialdemokratiskt ledda regeringar har kränkt och inskränkt den enskildes rätt, exemplen går att rada upp. Det senaste och mest uppmärksammade är avvisningen av de två egyptierna från bromma med CIA-flyg direkt till tortyr och förnedring I det fallet gav socialdemokratin upp den enskildes rätt och böjde nacke för en organisation som i terroristbekämpningens namn, kränker den enskildes grundläggande rätt. Än i denna dag hävdar representanter som Thomas Bodström dessutom, att beslutet var helt riktigt! Tyvärr är detta exempel inte det enda. Under andra världskriget krävde samma solidariska parti att tyska judars pass skulle stämplas med ett J. Detta för att det skulle bli lättare att identifiera dessa och senare avvisa dem, inte sällan till en säker död i koncentrationsläger — så mycket var solidariteten värd den gången.

Vad jag däremot aldrig trodde jag skulle behöva göra, var att läxa upp de borgerliga om värdet av frihet. Tyvärr, är dock det fallet. Försvarsminister Michael Odenbergs förslag till buggning genom FRA (försvarets radioanstalt som sysslar med inhämtande av information och kommunikationsövervakning) är inget annat än en ren krigsförklaring på allt vad frihet heter. I förslaget ingår att all telefontrafik från Sverige till utlandet skall regelbundet övervakas, också e-mail ska kunna övervakas och till sist ska enskilda datorer kunna övervakas för att kunna kartlägga ”misstänkt” beteende på internet. Allt detta utan att domstols godkännande ska kunna inhämtas, utan att den enskilde har någon möjlighet att inhämta information att hon eller han är misstänkt och vad personen är misstänkt för. Inte heller kan den enskilde alltså överklaga beslut eller ta del av vad denna myndighet har samlat in om den person som drabbas. Det enda som krävs är att FRA kan påvisa risk för rikets säkerhet Därmed finns en uppenbar risk att inte bara de fåtal som har något att dölja kommer att drabbas, utan också horder av de som aldrig ens övervägt att begå någon handling som skulle kunna vara av intresse för en organisation som FRA.

Onekligen öppnas ett nytt Kafkalikt kapitel i svensk rättshistoria om detta blir verklighet. Inte nog med att svenskar ska kunna övervakas, utan faktiskt också finska via svensk lagstiftning. Saken är nämligen den, att i och med Telia-Soneras samarbete kopplas kunder i bolaget som bor i Finland sina samtal via växel i Sverige. Likadant om man har bredbandsuppkoppling genom detta bolag. Resultatet blir lika absurt som den värsta av sovjetlagstiftning. Ryssland har nämligen idag en lag, som säger att den som hotar rysk säkerhet inom landet eller utomlands kan komma att tas hand om av säkerhetstjänsten var som helst i världen. Men tydligen helgar ändamålen medlen även i Michael Odenbergs värld, vilket förskräcker. Hoppet om han framhärdar att detta är ett bra förslag, är att en minoritet av riksdagens ledamöter blockerar förslaget och skjuter upp ett beslut ett år då ytterligare opinion kan väckas. Om inte detta inte lyckas uppmanas Blaskans läsare att skriva ”Al-Qaida” i varje e-mail, eller att nämna ordet ”terror” i varje telefonsamtal. Då kommer FRA att få så mycket att göra att man inte kommer att ha resurserna för detta.

Nej Michael, gör det enda rätta och stoppa detta förslag där det hör hemma. Ett förslag, ta ett inbrottssäkert kassaskåp, lås in förslaget i detta och sänk det i Marianergraven (11 000 meter djup) så att det garanterat aldrig mer kommer upp till ytan. Då kanske skulle jag kunna acceptera att förslaget över huvud taget finns, annars är detta en proposition som aldrig borde ha framarbetats i första vändan. Att behöva konstatera att det är borgelig politik att inskränka folks frihet känns inte särskilt förtroendeingivande, inte ens för en borgerlig väljare.