Deckare

Kristian Lundberg — Malmömannen

Symposion

John Le Carré — Den gode tolken

Bonniers

Kristian Lundbergs senaste bok är ingen vanlig samhällskritiskroman utan lika mycket är det en samtida metafysisk ansats att kommentera Malmös utveckling som metafor för ett förändrad Sverige. Jag utläser ett land som är bottenfrysen ända in i själen. Både socialdemokratin och borgarna kör landet i ett liberalt bottensken. Det är dikterandet från svenska näringslivet och dess avläggare som trummar in dånet från deras giriga händer. Polismannen Nils Forsberg, nykter alkoholist som också blivit chef för Arbetsgruppen för extra ordinära utredningar. Men här finns också dom stora samvetesfrågorna som plågade till exempel Sjövall/Wahlöös kommissarie Martin beck flertalet gånger under sin poliskarriär. Nils Forsberg vandrar omkring i det Malmö som han der som sin kropps bultande själ. En organism där hans medvetande lever sitt eget liv men ändå är staden Malmö, den stora staden med dess tentakler som vandrar omkring som om inget hade skett.

Jag kan knappast tänka mig någon bättre roman som vågar ta för sig av världen. Kristian Lundberg är mera samtida och poetisk än någon modern svensk kriminalförfattare som du kan uppnå i dagens litterära klimat.

John Le Carré har blivit argare på äldre dagar med sina romaner och börjar alltmera avsky västvärldens maktspel och i varje roman finns det anknytningar att världen behärskas av de stora bolagen och magnaterna. Hans romaner rasar och förbannar med allt skickligare medel och kunskaper över hur världen i dagens globaliseringar verkligen efter kalla kriget fungerar.

Jag läser en fördömd och bränd roman som kokar över av vrede. Men det är en elegant engelsk liberal/socialistisk moralisk vrede. Det finns bra romaner som vill förändra mentala känslan om att det är något fel med världen.

John Le Carré gör det bättre än någon inom thrillergenren. Boken slår hårt mot den moraliska korrupta västvärlden. En suverän mästerlig bok igen av John Le Carré.