Konst

Moderna Museet: Robert Rauschenberg

Jag blir nästan löjligt glad åt denna pionjär som var popkonst innan begreppet var uppfunnet. Men hans underbara effektiva och i mitt tycke briljanta konstverk är som tivolikaruseller. Hans verk är nycklar och gåtor som jag i första ögonblicket hade svårt att få ihop det när jag försöker skärskåda hans verk. Men så ansåg min underbara vackra väninna att det kanske är en krönika över någonting, Amerika är väl en bra möjlighet att göra ett panorama över. Jag tror att det är en bra ingång att tolka hans verk eftersom han använder sig av gamla vykort, återanvänder tidningspapper, bilder och annat material som på något sätt antyder att det handlar om Amerikas moderna historia.

Robert Rauschenberg är mannen som uppfann sin egen teknik som konstnär. En teknik som senare under 60-talet blev allmängods bland hans generationskamrater. Konsten att ta till vara gamla objekt och saker från gatan och återinföra dom till konstens finaste domäner för att på så sätt skapa något nytt av det hela.

Vi vandrar över salarna och ser hur hans verk står, ligger och hänger som små ironiska blinkningar från den tid där oskulden till slut försvann genom kommunistskräck, kalla krigets dåliga retorik och det galna 60-talets Vietnamkrig. Under sådana premisser tillverkar Robert Rauschenberg sina mest skräpiga objekt som är en stilblandning mellan skulpturer och målerier.

Det är spännande verk och jag njuter av varenda ögonblick då hans verk står där som utsökta fulsnygga objekt som ger oss associationer till fällor som du lätt kan drabbas av om du drar i snören eller andra ting som lurar dig. Men ändå förblir allting lite lekfullt och roligt som om du har en tanke i skallen som roar dig hela tiden medan du går där längs gatan fram.

Till slut måste jag tillägga att det är vinterns bästa konstutställning som jag hittills sett.