Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
För mig som är född 1965 så blev punkens riktiga år någonstans mellan 1978 framtill Ebba Gröns sista år 1982 slutdomen för den första vågen av punken i Sverige. Men den överlevde och Asta Kask som började i slutet av 70-talet blev snarare bandet som symboliserade 80-talets punkvärld. De var killarna från Töreboda som med en rad klassiker spelade snabbt och fort men var ändå coola killar som både orkade och ville ge oss socialrealistiska texter med en ren lättsam vänsterideologisk världsbild. Men det lustiga blev om man ser på dokumentären är hur många inom punkrörelsen plötsligt började snacka skit om kommersialism i deras sätt att hantera punken. Själv har jag inget minne om den delen i berättelsen om Asta Kask. Men den kritiken är alltför vanlig i rörelser då dogmatiken och tråkighetens korrekta uniformer dras på av en del stolpskott. Håll rent inom rörelsen går då som en löpeld genom korrekthetens dunkla själar.
Deras nya skiva liksom dokumentären visar snarare på ett band som alltid gåt sin egen väg och blivit legender inom den nya punkens upptäckare.
Dom började som så många andra med att lyssna på vad som hände i England och framförallt hur Ebba Grön tog Sverige med storm och utifrån det började våra punkhjältar att försöka forma Asta Kask utifrån olika sättningar tills dom tog fart med den riktiga sättningen av Asta Kask. Filmen speglar bandet uppsättning fram till den förgörande förtalskampanj mot bandet som de enligt filmen råkade ut för och deras sista skiva hette Aldrig en lp och utkom 1986 och den är en klassisk råpunkplatta med stora skimrande klassiska punkpärlor.
Nya skivan låter som deras förra utgåvor med dom snabbaste politiska sanningar som når fram bra i mina öron. Dokumentären är viktig och bra historik över en av få gamla punkgrupper som fortfarande existerar av sin egen kraft och är vital i sin musik.
Hur jag vann i domstol över staten Sverige
Vägen till ett långt och friskt liv — vägen till evig ungdom
Carl Bildt och bombliberalismen
Finns verkligen folkrörelserna kvar?
Kristian Lundberg — Malmömannen & John Le Carré — Den gode tolken
Lars Ardelius — I vitögat: Biografiska noveller
Martin Davies — Trollkarlens trast: Jakten på fågeln som faktiskt fanns
Joan Didion — Ett år av magiskt tänkande
Matthew Levitt — Hamas: Politics, Charity and Terrorism in the Service of Jihad
Ambassador 21 — Drunken Crazy with a Gun
Asta Kask — Dom får aldrig mig & En för alla ingen för nån
Cannibal Corpse — Kill (Miss Vampyria)
Dusty Springfield — The Very Best of Dusty Springfield
Elephant Man — Energy God: Monsters of Dancehall
Elliott Murphy — Come Home Again
Explosions in the Sky — All of a Sudden I Miss Everyone
Fall Out Boy — Infinity on High
Field Music — Tones of Town & Naked Lunch — This Atom Heart of Ours
Gerald LeVert — In My Songs & Missippi — The Book of Life Chapter 1
Ginuwine — I Apologize & Marques Houston — Veteran
John Lee Hooker Jr. — Cold as Ice & Charlie Musselwhite — Delta Hardware
John Mellencamp — Freedom’s Road
Kaiser Chiefs — Yours Truly Angry Mob
Klaxons — Myths of the Near Future
Kristin Hersh — Learn to Sing like a Star
Lindsey Buckingham — Under the Skin
Mikael Herrström — The Second Waltz
Pat Travers & Carmine Appice — Bazooka
Sofia Talvik — Street of Dreams & Sophie Zelmani — Memories Loves You
The Earlies — The Enemy Chorus
The Used — Berth & The Blackfield — Blackfield II
Timbuktu — Oberoendeframkallande