Rockballad

Elliott Murphy — Come Home Again

Den här mannen har skrivit en roman och skrivit artiklar om musik för Spin och Rolling Stone Magazine. Men framförallt är han rock och folkrocktrubaduren som föddes 1949 och slog igenom under 70-talets punkscen med The New York Dolls och umgicks flitigt med Patty Smith vars litterära intressen lockade Elliott Murphy. Men för mig är han den perfekta stilblandningen av Bob Dylan, Randy Newman och Jonathan Richman som vågade göra en betraktande rockmusik som alltid var förmögen att finna rätt bland USA:s alla kulturella föreningar av värden. Det märks på nya skivan som han i år ger ut. Den är en perfekt skapelse till produktion och texter.

Hans 70-talsband Elliott Murphy’s Aquashows har jag aldrig hört men första gången jag på radion hörde hans musik och köpte några album var runt 1982. Jag tyckte om hans lyriska utbrott i musiken och det var The Velvet underground och 70-talets Bruce Springsteen som utgjorde viktiga referenser till hans egen musik som gjorde honom intressant i mina ögon. Även på hans egna skivor medverkade alltifrån Bruce Springsteen, The Velvet Underground, Billy Joel, indieakter som Smithereens, Talking Heads, Violent Femmes fick musiken att bli mera spännande. Fast nu är han lågmäld och finstilt i sina texter men det är samma goda utslutning kring det som intresserar honom. En intellektuell artist som vågar skriva poetisk. Men det är även en bra musikalisk idé som inryms bland texterna. En bra skiva från mästaren igen.