Hiphop/soul

Ginuwine — I Apologize

Marques Houston — Veteran

Vad man lätt intresset för musik som aldrig förändras eller musik som många andra artister gör samma sak med. Hip hopsoul är det begrepp som man lätt tappar målföret för när det kommer till kritan. För hur många skivor hör du inte radio NRJ och andra så kallade kommersiella usla radiostationer där ingenting händer utan man saknar fantasin inom musiken. Men visst är det så att maskulina Ginuwine som stundtals poserar med sin vältränade kropp i poser som skall locka till sig kvinnorna som skivköpare. Jag har även läst honom i intervjuer i den amerikanska hip hoppressen som man kan ta till sig hans tankar om världen sett ur en ung svart mans perspektiv. Men musikalisk är hans nya album föga upphetsande och lockar mig inte alls trots att det 2006 kom en del bra hip hopskivor. Jag tar mig genom hans låtar men varför blir det så tråkig musik tänker jag genomlyssningen. Han viskar, sjunger och det skall låta sexigt men det blir aldrig sexig musik utan infam musik. Hans första skivor som kom ut 11 år sedan m4ed Timbaland som effektmakare och producent så älskade jag en del låtar som Ginuwine sjöng. Fast han stelnade i formen och tappade tjusningen i sin musikkonst. Numera är Ginuwine bara en del av mainstreammusikkulturen och han har blivit ointressant för mitt vidkommande. Nya skivan är en skugga av det som är bra inom hip hopkulturen.

Nya stjärnan Margues Houston som visserligen väldigt ung på 90-talet gjorde skivor med en grupp. Men som soloartist gör han tyvärr relativ trist musik och den här skivan kom ut förra året men den blev liggande hemma hos Dr Indie. Men nu förefaller det mig att skivan är seg och innehåller…hip hopsoul igen. När skall denna farsot bara försvinna från musiken. Hip hop med soulsångare blir aldrig annat en tråkig hybridmusik. Så tyvärr hamnade båda skivorna i minusfältet därför att skivorna aldrig orkade prestera något av intresse som fick mig att höja på ögonbrynen.