Korta musikrecensioner XXVI

Mika — Life in Cartoon

Den här fagra ynglingen skulle kunna vara konkurrent till Robbie Williams eller hans framtida arvtagare som Englands främste underhållare för framtiden. För det är nämligen så att hans nya skiva eller debutverk, ärligt sagt vet jag ingenting om denna yngling förutom att han gör årets mest delikata popplatta som verkligen känns som om att når fram. Elegant underhållningspop eller loungesång som melodiöst glider fram mellan bänkraderna. Bättre pop som kan förvandlas till hissmusik och tillbaka till dom mera snygga snirklande vägarna är detsamma. Bra underhållningsmusik helt enkelt. Pausmusik skulle också kunna vara rätta benämningen.

Coco Montoya — Dirty Real

Coco Montoya har varit en man som spelat med en rad lokala rockband innan John Mayalls nya upplaga av Bluesbreakers under 80-talet och även medverkat på The ”Iceman” Albert Kings blueskompband. Men sedan släppte han loss sina soloplattor från 1995 och framåt. Hans nya skiva har delar av återuppståndna Little Feat som medmusikanter. Själva skivan är en suverän mix av blues och soulrock som dånar och välter omkull dig med andra ord. En ny modern bluesskiva som jag är extra förtjust i.