Retro XXVII

The Rich Kids — Best of The Rich Kids 2003

Sex Pistols upplöstes i stort sätt redan 1978 efter turné i USA och ett enda album. Men Sid Vicious död efter en överdos satte ändå punkt för det hela och en av världens bästa grupper var borta. Men Glen Matlock var inte nöjd och bildade ett band tillsammans med Rusty Egan och Steve New. På sång dök Midge Ure som lämnade gruppen Silk för Glen Matlocks nya band. Midge Ure som alltmera drog bandet åt ett håll där synthar och sampling skulle ligga som grund. Men Glen ville vara ett gitarrbaserat punkband. Så Midge Ure blev snart frontman i John Knoxx band Ultravox och hobbyprojektet Visage istället. The Rich Kids korta punk med new wave som stil gick i graven. Men den här skivan täcker i stort sätt allt dom gav ut under sin korta men superbra karriär. Skivan innehåller 23 låtar med bonus inräknade. En riktig bra och relevant utgåva.

The Adverts — Live and Loud 2005

En kort karriär som varade mellan 1976 till 1980 och ett par album som gavs ut av Stiff Record. Jag minns att det var The Damned som gav bandet en chans och några bra punkklassiker som Gary Gilmore’s Eyes som är en av dom bästa punksinglar som kom ut i slutet av 70-talet. Bandet hade två frontgestalter. Den snygga punkprimmadonnan Gaye Advert och låtskrivaren Tim .T.V Smith som gav oss några fina stunder på Stiff skivbolaget. Den här liveinspelningen är egentligen inte alls speciellt bra men visst innehåller den råa stunder. Men studioskivorna är så mycket bättre helt enkelt.

Pere Ubu — Dub Housing 1978 utgiven 1999 på Cooking Vinyl

När jag första gången hörde skivan hos en vän omkring 1979 så förstod jag ingenting för då hade jag inte upptäckt den mera avancerade avantgardescenen av New Yorks punkscen. Då var skivan konstig och experimentell kantig och sorglustig. Men några år senare köpte jag en rad Pere Ubuplattor och då uppfattade jag gnistan som tändes och denna skivas märkliga skönhet trots allt. För den är mörkare än vad jag var van med när det gällde Pere Ubu. David Thomas sjöng djupare och mera drog med sig sångerna i sågade styckade attacker mot den goda smaken. Till slut är det en briljant platta med andra ord.

The Dickies — Down of The Dickees original 1979 numera på cd

I vårt punknummer 2006 i april så skrev jag om mitt gamla favoritband som The Dickies som blev lite av punkens gladaste skämtband men som ändå släppte bra musik som jag fortfarande älskar att lyssna på. Deras skiva som är full av humor och pekpinnar Ku Klux Klan och andra stupida företeelser i USA. Deras musik är bland roligaste som punken kunde tillföra då dom faktiskt inte tog någonting på allvar förutom själva punken. En väldig nödvändig skiva.

The Misfits skräckpunk

The Misfits med Glenn Danzig på sång och som frontgestalt blev undergroundpunkens motsvarighet till Kiss och Alice Copper. Dom spelade sin hardcorepunk med frenetiskt vansinne så att musiken studsade längs väggarna. Jag minns hur jag hörde The Misfits första gången hos en vän 1986 då han hade spelad in en 60 minuterskassett med hardcore och punk. Jag hade redan lyssnat på Bad Brains och Blag Flag men så hörde jag låten Hoollywood Babylon med The Misfits som just skakade om min värld. Så snart köpte jag ett par The Misfitsplattor men tröttnade ganska snart på deras musikvärld. Men återvänder nu till denna skiva från 1986 som numera framstår som en skitbra punkplatta av 80-talssnitt. Lyssna och njut.