Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
De flesta band från 60-talet dog oftast ut eller tappade gnistan när 70-talet med hårdrock, punk eller glamrock som slog ut 60-talets talang och estetiska skönhet. Men vissa band som The Hollies, The Animals eller Jefferson Airplane ville så gärna fortsätta med mer eller lyckade resultat med sina skivutsläpp. Däremot så lades Procol Harum aldrig officiellt ned och dom hade en av 60-talets mest mytiska låtskrivare som skrev texter som var mer eller mindre dunkla så att få förstod dom riktigt. Gary Brooker som fortfarande skriver texter och sjunger med i bandet trots att deras bäst före datum har gått ut. Jag kan fortfarande minnas hur Dagens Nyheters kultursida hade en kort debatt kring Gary Brookers text till låten A Whiter Shade of Pale. Det är en underlig text som ingen har riktigt fattat vad han sjunger om i egentligen. Jag har för mig att det hade knappt Gary Brooker själv någon aning.
Men nu över till skivan Home från 1970. Den är bland deras bästa skivor med hårt drivet gitarrspel från Robin Trower och Gary Brooker sjunger snyggare än vad jag hört honom på något av deras tidigare utsläpp.
Den här skivan är deras rockigaste men även bland dom bästa låtar Gary Brooker kunde skriva. På något sätt symboliserar skivan 60-talets slut och det är inledningen till 70-talets helt andra musikaliska visioner än dom idéer som rörde sig omkring artisterna. Jag älskar detta album därför att den har en tyngd som få skivor kan få till det. Intim och känslig samtidigt den vräker ur sig hårda kantiga partier av klassisk rockgitarr. Således är det en av tidiga 70-talets bästa album om jag får bestämma.
Hur jag vann i domstol över staten Sverige
Vägen till ett långt och friskt liv — vägen till evig ungdom
Carl Bildt och bombliberalismen
Finns verkligen folkrörelserna kvar?
Kristian Lundberg — Malmömannen & John Le Carré — Den gode tolken
Lars Ardelius — I vitögat: Biografiska noveller
Martin Davies — Trollkarlens trast: Jakten på fågeln som faktiskt fanns
Joan Didion — Ett år av magiskt tänkande
Matthew Levitt — Hamas: Politics, Charity and Terrorism in the Service of Jihad
Ambassador 21 — Drunken Crazy with a Gun
Asta Kask — Dom får aldrig mig & En för alla ingen för nån
Cannibal Corpse — Kill (Miss Vampyria)
Dusty Springfield — The Very Best of Dusty Springfield
Elephant Man — Energy God: Monsters of Dancehall
Elliott Murphy — Come Home Again
Explosions in the Sky — All of a Sudden I Miss Everyone
Fall Out Boy — Infinity on High
Field Music — Tones of Town & Naked Lunch — This Atom Heart of Ours
Gerald LeVert — In My Songs & Missippi — The Book of Life Chapter 1
Ginuwine — I Apologize & Marques Houston — Veteran
John Lee Hooker Jr. — Cold as Ice & Charlie Musselwhite — Delta Hardware
John Mellencamp — Freedom’s Road
Kaiser Chiefs — Yours Truly Angry Mob
Klaxons — Myths of the Near Future
Kristin Hersh — Learn to Sing like a Star
Lindsey Buckingham — Under the Skin
Mikael Herrström — The Second Waltz
Pat Travers & Carmine Appice — Bazooka
Sofia Talvik — Street of Dreams & Sophie Zelmani — Memories Loves You
The Earlies — The Enemy Chorus
The Used — Berth & The Blackfield — Blackfield II
Timbuktu — Oberoendeframkallande