På TV

TV-serier XII

Jag blickar över det stora tv-landskapet men ingenting verkar vara så lockande alltid men det finns några små förströelser som lockar mig att vandra vidare genom det numera tomma landskapet av serier som knappast lockar mig längre.

Vita Huset tog avsked med värdighet och gav oss under 2000-talet något av det mest sanningsenliga serie om amerikansk politik i dramatiserad form. Jag har någonsin har njutit av måste jag tillstå.

Liksom engelska science fictionbetonade polisdramat Life on Mars som handlar om en polis som i modern tur råkar ut för en olycka men hamnar i coma och reser tillbaka till 70-talet. Han blir polis fastfrusen i tiden istället och gör allt vad han kan för att bli fri och komma tillbaka till sin egen tid. En av de mera pigga BBC-serierna som känns supermodern att byxorna blir bredare.

Däremot är tv fyrakanalens senaste satsning på humorprogrammet Hjälp totalt värdelöst trots att dom har svenska humoreliten med sig men deras skämt börjar bra men dras ut på tiden så allt av minsta möjliga värde bara försvinner bort i horisonten som en kackerlacka på språng.

Trots medverkan från Johan Glans, Felix Herngren, Robert Gustafsson, Johan Rheborg, Sissela Kyle, Stina Ekblad så är det torftig humor.

Även svenska statstelevisionens egen om möjligt ännu värre och sanslöst usla taskspelerishow Playa De Sol. En löjlig serie med bra komediaktörer men med ett bottennapp till manuskript. Glöm dessa shower och njut istället av Carin Mannheimers hederliga svenska njutbara Saltön om den släpps på dvd. För det känns så skönt med helsvenska serier som tar svenskhetens puls med det som fortfarande känns genuint på något sätt. Carin Mannheimer har varit suverän på det liksom Lars Molin var när han på sin tid gjorde tv-dramatik.