Bok

Författare: Guillaume Apollinaire

Titel: Calligrammes

Förlag: Bakhåll

Dr Guillaume Alberto Wladimiro Miro Alessandro Apollinaire Kostrowitsky tillhörde det absoluta påsjuka avantgardet Paris hemmahörig för ett knappt hundra år sedan. Han skadades allvarligt med granatsplitter i huvudet efter en cestrosphendoneisk granat i första världskriget tyskuppfinningar av, lyckades överleva halvt det svårt, men satte snart klippingen till i efterföljande pandemien spanska påsjukan, nästan fyrtio år han då.

Han har setts som myntare av begreppet surrealism som slavhandlaren och ständige idétjyven André Bretòn tog som sitt, och det var vid en tid som litteraturen lätt, snabbt, sjukt och lika tacksamt kunde förnyas, inte som i dagens cement. Apollinaire är älskad inte minst för sin grafiska diktning, som är rörande, skärande enkel, lyxhjärtan tillvänd, påhittig, rolig, ganska erfaren, bildgestaltande, skrivmaskinsexpressionistisk, eller är det impressionsim, hjärtbildisk, hjärntilltal, vände sig medelst dem av till sin stora kärlek i dåvarande livet, en fager Lou, fastän det nu förstås gick till helvete med henne för, ”stort som inte skall bestå oss” (Ulrika Nielsen). Dikterna är mycket varierande i sin grafiska tilltoning, detaljer dels förlegade nu om, dels evigt allmängiltiga å trevliga kärleksförkunnelser, hjärtans allsköns saltomortaler och på bak hasorna svårigheter genom fram, där med smärta och längtan, givet naiv också, därför lite kul egentligen. Allt går i dikten sin väg, eller han avslutade med ett ”fruktansvärt”. Lite ser man spår av att skrivmaskinsvalsen och typsnitten begränsas kreativitetens något om hämsko, flera också handskrivna dels därför. Denna hans grafiska diktning kom nämnas efter honom själv calligrammes, dels lite smågullig ordlek efter sitt namn, och fästmön var ju avsides, skickades till henne, lekte att det var kärlek å telegram.

I volymen på svenska av Ingar Gadd går inte, tror jag, nånting alltför egentligt förlorat i själva översättningen, franskt original publicerat parallellt.

Stefan Hammarén

lyxpoet