Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
Att ta död på erkända legendariska seriehjältar kan vara vanskligt då fansen som följt hjältarna genom åren kan bli upprörda över tilltaget. Men ibland kan man få göra sådana hädelser när man skapar briljanta episka berättelser som kanske fodrar sådana uppbrott från traditionen.
Just den saken gjorde Marv Wolfman & George Pérez med sin stora satsning Crisis on Infinite Earths i början av 80-talet. Det är en serie som där DC:s största hjältar från flera parallella universum håller på att förintas av svart antimateria. Det är resultatet av en olycklig vetenskapligt experiment som hotar överlevnaden av mer 3000 universum, Så det kräver att minst flera legendariska hjältar från alla världar hjälps åt i kampen för rädda världar och liv.
Det stora var att författarna bakom serien offrade Stålflickan i serien i kampen mot ondskan. Det är spännande serie och verkligen vacker i sin episka längd där man sträcker sorgen och vanmakten då mänskligt liv utsläckts. Till och med de onda skurkarna ställer upp för att rädda världen som de ville erövra. Jag läser en serie som fick samma status som Alan Moore när han gjorde albumet om de gamla hjältarna som gick i pension men som måste rycka ut då dom mördas av en gammal fiende. Vi kan även jämföra med Marvels serie där hjältar och skurkar förflyttas till en värld för att kämpa mot varandra. Denna seriesamling är nästan perfekt för att den vågar ta nya steg mot att förändra seriehistoriens utveckling men lyckas ändå behålla dom klassiska hjältarnas egenskaper och form.
Jag tycker att även teckningsstilen är bland det bästa som kunde uppbringas under tidsepoken 70-tal och 80-tal då det var en mera realistisk stil innan den förändrades åt andra stiluttryck. Men slutsumman är att jag verkligen njuter av att läsa albumet som gör mig väldigt glad i hågen. En serie som är stark i form och berättelse.
Hur jag vann i domstol över staten Sverige
Vägen till ett långt och friskt liv — vägen till evig ungdom
Carl Bildt och bombliberalismen
Finns verkligen folkrörelserna kvar?
Marv Wolfman & George Pérez — Crisis on Infinite Earths
Kristian Lundberg — Malmömannen & John Le Carré — Den gode tolken
Lars Ardelius — I vitögat: Biografiska noveller
Martin Davies — Trollkarlens trast: Jakten på fågeln som faktiskt fanns
Joan Didion — Ett år av magiskt tänkande
Matthew Levitt — Hamas: Politics, Charity and Terrorism in the Service of Jihad
Ambassador 21 — Drunken Crazy with a Gun
Asta Kask — Dom får aldrig mig & En för alla ingen för nån
Cannibal Corpse — Kill (Miss Vampyria)
Dusty Springfield — The Very Best of Dusty Springfield
Elephant Man — Energy God: Monsters of Dancehall
Elliott Murphy — Come Home Again
Explosions in the Sky — All of a Sudden I Miss Everyone
Fall Out Boy — Infinity on High
Field Music — Tones of Town & Naked Lunch — This Atom Heart of Ours
Gerald LeVert — In My Songs & Missippi — The Book of Life Chapter 1
Ginuwine — I Apologize & Marques Houston — Veteran
John Lee Hooker Jr. — Cold as Ice & Charlie Musselwhite — Delta Hardware
John Mellencamp — Freedom’s Road
Kaiser Chiefs — Yours Truly Angry Mob
Klaxons — Myths of the Near Future
Kristin Hersh — Learn to Sing like a Star
Lindsey Buckingham — Under the Skin
Mikael Herrström — The Second Waltz
Pat Travers & Carmine Appice — Bazooka
Sofia Talvik — Street of Dreams & Sophie Zelmani — Memories Loves You
The Earlies — The Enemy Chorus
The Used — Berth & The Blackfield — Blackfield II
Timbuktu — Oberoendeframkallande