Litterär essä

Folke Fridell i världens kamp

Få författare kan skildra utsattheten och hatet från arbetare som arbetar under maskinens själlösa tingestar som Folke Fridell. Han skrev om kampen för individen rätt att vara fri och människan rätt att få värdighet. Maskinen förslavar och gör människan alienerad inför verktyget. Folke Fridell ifrågasatte även arbetes värdighet som omhuldades bland borglighet och arbetarrörelsen. För maskinkulturen och arbetets värdighet hänger ihop. Folke Fridell var som individuell socialist den man som tog kritiken mot kapitalismen och talet om medbestämmande längst på allvar och diskuterade frågan på fullt allvar.

Det är genom tre romaner framförallt han ställer frågan om hur människan skall kunna klara sig från maskinkulturens förbannelse utan att förlora sin mänskliga värdighet. De två böckerna om David Bohm som är rivare på en fabrik. Finns beskriven med familj och tankar om arbete och frihet i böckerna — Död mans hand och Greppet hårdnar. Det är böcker liksom hans debutbok — Tack för mig, Grottekvarn — som berättar om den vanliga knegarens liv som försöker överleva dumheterna som överheten sätter på mänskligheten. Det är en konsekvent kritik av vad som sker med människorna i en fabrik under 20-talet framtill 50-talet. Maskinen tar över vår själ och han gör det inte ur en vetenskapskritisk synvinkel utan hur kapitalismen förgör människans värdighet.

Men socialismen kan också med staten in högsätet bli nästa herre som förtrycker arbetaren lika mycket som borgaren/fabriksägaren. För Folke Fridell handlar hans böcker om att befria individen från arbetets förtryck eftersom arbetet inte alls ger frihet eller värdighet. Det är mest propaganda från både fackföreningar och borgliga andans skribenter som gör arbetet till en religiös diktamen och doktrin. Idag ser vi hur både socialdemokratin och framförallt borgliga partiet eller alliansen gör livet surt för människor genom att upprepa lögnen av arbetet som alltings enda grund. Folke Fridell såg hur arbetets värderingar bröt med människor. Det är därför hans romaner fortfarande är elakartade cancerknölar i svenska dygdemoralen.

Jag har skrivit om Folke Fridell förut i Blaskan men jag tycker att hans böcker förtjänar att återupprepas och återupprättas som den mest vitala av de stora arbetarförfattarna.

Hans böcker inbjuder till moraliska diskussioner om hur arbetslivet borde vara och det viktigaste är att han kunde kritisera kapitalismen för att vara förtryckande och kunna krossa människans frihetsvärde och mänsklighet.

Samtidigt som han såg hur socialismen fick sina ombudsmän som skulle styra arbetarna så att dom följde ombudsmännens perspektiv. Folke Fridell står för en frihetlig socialism som vägrar att följa påbuden som bryter mot hans synsätt om mänsklig värdigt liv. Maskinkulturen blev vår förbannelse eftersom den tog bort vår möjlighet att leva i enlighet med vår moral om att få leva värdighet och humanism. Folke Fridell är en humanist i kamp mot den nya tidens modernistiska slaveri.

Det gjorde att svenska högern och socialdemokratin som såg framtiden i sina maskiner och fabriker blev ursinniga för att Folke Fridell sade en sanning om att det var en förkastlig framtid. Han hade delvis rätt i sin kritik. Men visst kunde vi lyfta oss ur fattigdom och social ofärd. Fastän priset vi fick betala var människans vantrivsel i kulturen.