Konst

Martin Gustavsson — Wrath of God

Brändström & Stene

Paul Raymond Gregory — Ur Tolkiens värld

Waldemarsudde

På något sätt skulle dessa bildvärldar kunna höra ihop i sina stämningssökande bildvärldar bortom vår egen verklighet. Men det är ändå så skilda bildmotiv som rör sig i konstnärernas olika försök att fånga in Bibelns eller Tolkiens berättelser. Men i det här fallen finns det visserligen ideal som kan gå in i varandra. Båda har skillnaden mellan gott och ont som grogrund. Men i Bibelns fall är det mänsklighetens existens och vår relation till det mänskliga ödesdramat, där Gud är den enväldiga domaren som står på spel. Vår enda uppgift som människa blir att fullända Guds väg enligt Bibelns gamla testamente. Medan nya Testamentet handlar om att få Guds nåd genom Jesus uppenbarelse på jorden som blir en gestalt av kött och blod som kommit till jorden enkom för vår skull och våra synder. Han är den person vi får nåd igenom så att vårt syndafall kan bli förlåten och så att vi kan få komma till den himmel som vår existens strävar emot. Det är den nåd vi själsligt krigar i vårt inre för att få kunskap och förlåtelse kring. Visserligen hade även Tolkien i sina böcker viss kristen tematik men han bottnar i den klassiska folksagan med sina berättelser och inte i Bibeln.

Problemet med Martin Gustavsson som min vackra väninna Susan så fint påpekade, var att just utförandet av gestaltningen av Gud vrede var sämre än vad det intressanta temat utlovade. För det blev för mycket kitsch med färgvalen, figurerna och kompositionen.

Martin Gustavsson kunde lägga på glitter och andra tekniska detaljer som dolde själva huvudidén. Man förstod symboliken men den blev inte så intressant utformad så som jag hade trott. Men visst skall det vara en modernistisk version Gustav Dorés klassiska bibliska illustrationer som gav mig som liten skrämselhicka med sina vedervärdiga detaljerade skrämmande bilder. Men den var väl utfört och mycket litterär intressant. Nu hamnar man i Martin Gustavssons egna idéer som är hans erfarenhet och perspektiv på Bibelns berättelser. Men som åskådare lockas man inte in i hans tavlor, dom öppnar sig inte utan blir stumma målningar som inte orkar vara estetiska eller speciellt intressanta i sig själv. Däremot är hans målningar över molnlandskap mycket vackra och det som ger enda behållningen i utställningen. Men över till Paul Raymond Gregorys bildvärld istället.

Det här är en fortsättning på Waldemarsuddes satsning på att lyfta fram historiemålningen och nationalromantiska föreställningen då myt och historia iscensätts och blir en levande verklighet i 1800-talets måleri. Utställningarna hette då Svenska klassiker och den fina Myt och landskap som nu kan knytas ihop med Tolkiens fantasyvärld där Paul Gregory befinner sig.

Verken är gjorda mellan 1978–2006 och de häftiga ramarna är gjorda av John Davies. Så att bild och ram bildar en enhet och blir en del i helheten. Så när man ser verken så skall man även se hur ramarna hänger ihop med myterna. Det är en utställning som är snygg men har visserligen Högtorgsvarning på det sätt att man kan se dessa populärkulturella verk stundtals hänga på rummen bland unga grabbar med Tolkien som sänglektyr.

Fast det är ändå häftiga välgjorda mardrömmar ur fantasins regioner som skildrar den värld som jag själv gärna beträder. Där onda och goda är väl utstuderade men ändå finns det hisnande känslor i fantasylitteraturen som ger dig en resa in i det erkända och ökända världarna.

Paul Gregory lyckas skapa sina världar på ett sätt som gör verken känsliga, stämningsfulla och suggestiva i tanke liksom i bild. Det är grym och häftig iscensättning av Tolkien, vilket är roligt att man nu får möjlighet att se för första gången i Stockholm/Sverige.

P.S. Han gör även affischer till hårdrocksgrupper som Saxon, Manowar, Motorhead och diverse andra band. Men visst är dom visuella men tillhör hans mindre intressanta delar måste jag säga om man jämför med hans andra bilder som är skickliga groteska fantasifulla kompositioner.

Utställningen pågår hela sommaren.