Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
2Pac har blivit en legend sedan han mördades 1996 i ett olöst drama. Jag undrar om han hade blivit lika stor om han inte hade mördas? Men det är kanske en onödig fråga förmodligen som man kan svara på hur man vill eller har för relation till 2Pac som artist. Men bland många hip hop-artister liksom lyssnare har han blivit kultförklarad.
Der var därför töntigt när Mona Sahlin ville ställa in sig hos invandrare och unga människor för länge sedan när hon fick frågan om vad hon gillade för ny artist.
Mona Sahlin svarar Bruce Springsteen. Det var säkert hennes favoritartist men det skiter kidsen från förorterna i storstäderna. Dom hade gangstarapens största stjärna 2Pac på sina läppar. Men är han verkligen så stor som alla ville göra honom till. Jag tycker inte det.
Visst skulle någon kunna invända att jag tillhör en annan generation. Men 2Pac avled 1996 då jag var 31 år gammal och hade hört hans skivor men blev inte så imponerad av hans rap. När nu denna trippelsamling släpps så kan jag djupdyka i hans musik och höra han i helfigur så att säga. Men det är vissa överraskningar som kommer fram, till exempel att han kunde göra så mjuka soulliknande kärlekslåtar medan han egentligen mitt emellan romantiken levererade stenhårda gatubetonrapsånger.
Hans död är det mest tragiska exemplet på hur det kunde sluta då striden mellan östkust och västkustrap började bli påfrestande under 90-talet. Det blev även populärt med battlings mellan rapare intern som gick ut på att se ned på varandra med rap och låtar. Det hela började spåra ut med mord och vapenuppgörelser. 2Pac blev ett av offren för denna förödande smörja som leder till ond bråd död. Men hans musik lever utan tvekan kvar.
Styles P var med i gruppen The Lox som även hade Jadakiss som prominent gruppmedlem och då fick skivkontrakt med Puff Daddys Ruff Ryderskivbolag. Efter några skivor så släppte Styles P sina egna skivor och nu föreligger hans nya skiva som är en hård mix av rapporter och dansant tuff ny hip hop. Vissa låtar är blytunga och kan verkligen skapa något annat i världen.
Han är rolig att lyssna på då musiken sitter i nerven och bänder, vrider upp gatans stenar för att bli placerad i Styles P egna hemtrakter. Gatan är hans puls och USA är en våldsam helvetisk stenhård värld. Styles P gör sådan musik som anpassar sig och passar landets struktur och temperament. En av årets främsta hip hopakter.
Louisiana, Danmark: Cindy Sherman: 30 års iscensatt fotografi & Made in China
Martin Gustavsson — Wrath of God & Paul Raymond Gregory — Ur Tolkiens värld
Javiers Cercas — Ljusets hastighet
Jonas Karlsson — Det andra målet
Anneli Jordahl — Var kommer du ifrån?: Intervjuer, reportage och essäer
Jenny Westerström — Klara var inte Paris: Bohemliv under två sekler
Sanimir Resic — En historia om Balkan: Jugoslaviens uppgång och fall
2Pac — The 10th Anniversary Collection & Styles P — The Ghost Sessions
Amerie — Because I Love It & Tank — Sex Love & Pain
Anna Nygren — In a Sentimental Mood
Beverly Knight — Music City Soul
Black Rebel Motorcycle Club — Baby 81
Brett Anderson — Brett Anderson
Docenterna — Jag tar mitt liv med popmusik: 1980–2007
Dream Theater — Systematic Chaos
E3 — One Soul, Carla Diamond — Unearthed, Paul Taylor — Ladies Choice & Rihanna — Good Girl Gone Bad
Ella Fitzgerald — Forever Ella & Michael Buble — Call Me Irresponsible
Hans Appelqvist — Sifantin och mörkret
Joan Armatrading — Into the Blues
R. Kelly — Double Up, Carl Thomas — So Much Better & Daddy Yankee — El Cartel: The Big Boss
Laakso — Mother, Am I Good Looking?
Manic Street Preachers — Send Away the Tigers
Paul McCartney — Memory Almost Full, Maps — We Can Create & The Bravery — The Sun and the Moon
Megadeth — United Abominations (Miss Vampyria)
Pain — Psalms of Extinction (Miss Vampyria)
Pluxus — Solid State & Slagsmålsklubben — Boss for Leader
REO Speedwagon — Find Your Own Way Home
Sizzla — Reggae Salute, DJ Rondon — Dancehall Reggae 40 & Svenska Akademin — Gör det ändå
The Chemical Brothers — We Are the Night
Traste & Superstararna — Du din jävla sopa
Rufus Wainwright — Release the Stars & Thomas Hellman — Departure Songs