Svensk klassisk pop

Docenterna — Jag tar mitt liv med popmusik: 1980–2007

Dom började som Docent Död och slutade som Docenterna och då tappade jag kontakten med bandet. Men dom håller fortfarande ihop även om det blir allt glesare mellan framträdanden och nya skivor. Den här samlingen är utsökt och jag kan även lyssna på låtar som jag inte var så förtjust i.

Under 1979 då bandet bildades som Docent Död i förorten Sollentuna av Mats Olofsson, Joppe Pihlgren, Larry Lövgren och Zebo Hillborg. Då turnerade dom flitigt och började ge ut klassiska singlar i slutet av punkens storhetstid.

Jag såg dom fyra gånger under sitt namn Docent Död och då var det band som blev svenska nymodsens svenska favoritband vid sidan av The Jam och Madness, då var dom dessutom som bäst. Jag minns hur lycklig man kunde vara då deras klassiska singlar, Solglasögon, Chick-e-chack, Bensin i blodet störtade över oss med sina skickliga fundersamma texter signerad av Joppe Pihlgrens bläckpenna, då var dom allra bäst i mina ögon. Deras två skivor Docent Död och Tusen kyssar var mina tyngsta bidrag som kunde omskaka min värld i början av 80-talet. Man såg bandet och älskade Docent Död. Men skivbolagsbyten och medlemmar som tröttnade på turnélivet och gick vidare till annat - gjorde bandets sound mer tveksam och plötsligt kändes det faktiskt som om dom inte längre var mitt band. Den sista plattan som jag köpte var deras numera klassiska skiva Söderns ros som gav mig någonting som var bärkraftig.

Efter den skivan så struntade jag i vad som hände gruppen. Så detta är första gången på 18 år som jag lyssnar på en hel skiva med deras låtar församlade. Enstaka låtar har vi spelad på redaktionsmöten med docent Död men annars så finns dom mest som surr i skallen.

Men samlingen med Docenterna är årets bästa sammanfattning kring en av våra mest fantastiska 80-talsband, i alla fall i början av 80-talet.