Korta skivrecensioner XXIX

Chris Allen — Goodbye Girl and the Big Apple Circus

Jag vet ingeting om Chris Allen utom att han släppt ett trovärdigt indierockalbum som låter som Chris Isaak på något underligt sätt. Det är lite rockabilly men fastnitad med modern rock. Jag gillar plattan och den låg så fint i vår redaktion. Jag ville ge den en ärlig chans och det blev till slut en rolig rockplatta som fungerar bra och väl. Den förtjänas att uppmärksammas.

Turbonegro — Retox

Läderbögglamrocken med Turbonegro är lika jäkla bra som vanligt. Deras nya norska ilskna sånger är brutal 70-talshårdrock och glamig skimmer på samma sätt vi skulle kunna uppleva Alice Cooper eller stenhård alternativ rock som mosar din hjärna eller bara kramar livet ur dina stackars lemmar. Hank Von Helvete med grupp skär som vanligt igenom världens dumheter med ett stycke störtskön hård rock vilket pulveriserar det mesta som står i vägen. Länge leve Norge, säger jag bara.

Suzanne Vega — Beauty & Crime

Hon med den speciella rösten som förgyllde oss under 80 och 90-talen gör en sedvanlig snygg popplatta som låter sådär vemodig så att man vill sätta sig ned med Suzanne och hålla hennes väna vackra hand. Och förklara och prata om livets skönhet. För hennes musik har alltid varit förnimbar, subtil och försiktig smygande toner — toner som till slut etsar sig fast. Hennes nya skiva är briljant platta med hennes starka röst och bra texter. Vardagslivet blir njutbarare varje gång Suzanne Vega promenerar genom sina kvarter. Det är staden som verkar inspirera hennes talanger. Suzanne Vega är tillbaka igen. Tänk vad skönt allt blir nu. Och tryggt igen på något trivsamt sätt.

Cowboy Junkies — At the End of Paths Taken

Michael och Margo Timmins är syskonparet som hållit livet uppe i Cowboy Junkies sedan mitten av 80-talet. Mina skivor som jag hade på vinyl med bandet var minst tre av dom första och allra bästa plattorna. Senare har jag sporadiskt lyssnat av och till på Cowboy Junkies. Nya skivan är en bra litterär intellektuell skiva där poem av Philip Larkin och författaren Joan Didion ligger till bakgrund för en stor dos sånger. Det är som valigt med Cowboy Junkies amerikansk tystlåten nedtonad musik som hellre viskar än tar i för president och patriotism.

En finstämd platta som vågar vara subtil där andra hellre skriker ut sin ångest. En skiva som laddas av patos.

Maryslim — A Perfect Mess

För några år sedan blev Maryslim ett lagom roligt band att lyssna på medan nya skivan däremot känns enformig i upplägget. Deras alternativa rock blir jämtjock och föga upphetsande att få uppleva. Det saknas charm och något som sticker ut frånrockgröten. Lite socker eller honung som kan göra anrättningen lite mera kryddstark och ångar frustration. Ny fick vi en lagom fantasilös ordinär dos tröstlös rock. Välproducerad men bara så seg.

Marty Fontaine — Sunny

En hederlig sydstatssoulskiva eller bara klassisk R&B som det lät förr, då allting var så mycket bättre. Åtminstone svänger, gungar den här skivan avbländande covers och egna starka sånger från en hårdmjuk manlig sångröst. Det är såhär dagens soul borde låta mera likt och våga släppa löss sin vilda vokaliststämma. Jag vill höra mera soul som baserar sin stil på klassisk soulkänsla. Gör uppror mot kommersiella radiokanalers usla försök att slimma in storbolagsoulen till en mera punkig soul. Martin Fontaine visar vägen hur cool soul av idag kan vara.

Chrisopher Blue med nya låtar

Han kommer från Seattle och gör drömsk indiepop och jag har hört en knippe med nya låtar som har både The Band och Chris Isaak som sina klaraste influenser. Det är musik som verkar klara sig från det oklara och oslipade bataljerna. Utan det klar rena konturer på musiken som han gör sedan debuten. Då blev det musik som tar os in en skönare musikbildrik verklighet. Det första gången jag hör honom. Det är hans andra kommande skiva som åtnjutes. En fin upptäckt inom indiefloran av artister.

Field Music — Tones of Town

Om man heter Peter Brewis och har bildad bandet Field Music under 2000-talet och släpper sin andra perfekta alternativa indiepopplatta med sådan bravus, då har man mitt hjärta redan där. För det är första gången jag hör bandet men läst om dom sedan minst 2 år. Delikata poptexter med fyndiga små ideal. The Futureheads i modern tid och hederliga XTC är mina bästa referenser till Field Muisc. Dels för at deras nya skiva är snygg och låtarna klingas bra. Hjärta och intelligens råder i deras läger. Så nu har jag ett nytt favoritband som vågar sticka ut och släppa loss sin energi. För Field music är skickliga på att skapa stämningar och visar klart att det är fortfarande indierocken som smäller högst. Utan konkurrens.

Miosis med en ny ep

Göteborgarna i svenska progressiva bandet Miosis gör en metall som har en isande skönhet och får mig att tänka på Isis musik. Det är långa låtar som tar oss med på saktmodiga äventyr med svävande partier i musiken. Det är utan tvekan skön metall som vågar sig på det udda tunga inslagen. Men det är skönaste musiken hittills inom svensk ny metall.

Zombie Girls — Blood Brains & Rock ’n’ Roll

Från den gotiska rockens syntindustrialmusikvärld så kan nu lägga till denna dubbelcd med suverän stenhård uppumpad musik som slår och dunkar industrimusiken fullständig i bitar. Jag älskar denna grupp som gör både gotisk vidunderlig musik som badar bland gravstenar och fladdermöss. Jag har upptäckt den roligaste dansmusiken för en värld i mörk kaos där svart materia uppenbarar sig och formar om sin omvärld. Zombie Girl som har varit ute med Skinny Puppy och Frontline Assembly lyckas alltså göra stentuff råsynt — bodymusic som det hette. I samma anda såsom Front 242 under sena 80-talet skapade begreppet bodymusic. Cool musik är det vilket fall som helst.

Interview with Zombie Girl interview by Talek, VampireFreaks.com

Lodger — How Vulgar

Indierocken har många små band som gör små skivor som vandrar omkring i 2000-talet och bara är så där bra. Lodger gör skivor som känns som om just dom vill prestera något utöver det vanliga, det vanliga lockar dom inte så mycket. Deras nya skiva är en snygg platta som kommer att få leva vid sidan om de stora kanonerna. Nya skivan är hittills deras starkaste album och får mitt hjärta att slå några extra slag därför att deras musik är riktigt bra att lyssna på.