Nya rock/popplattor

Paul McCartney — Memory Almost Full

Maps — We Can Create

The Bravery — The Sun and the Moon

Det finns tre bra skivor som går från indievärlden som Maps och The Bravery till mainstream av Paul McCartneys handlag. Skivorna gör mig fullständigt överraskad av deras fantasifullhet.

Det gnistrar och porlar om Paul McCartney som gör sin bästa skiva på minst 15 år och bara det gör den ännu roligare att få uppleva en man som är bland de få levande historiska legender av världsformat som fortfarande lever.

Hans nya platta är en stark melodiös skiva som tar fram den mera tuffare Paul som man ibland kunde ana hos en del låtar av Beatles. Texterna är som vanligt kärlek och relationer som man alltid kan förvänta sig av Paul. Men det inrammas av så många bra låtar som gör skivan mera än bara en skiva i mängden, utan den tar flera kliv åt sidan för att gå om flera artister idag.

Bland de skivor som jag gillar bland Paul McCartney är följande:

Med The Wings: Band On Run 1973

Under eget namn: McCartney II 1980. Skivan som innehåller men favoritlåt Coming Up

Give My Regards To Broad Street 1984 har den fina balladen No More Lonley Nights

Men jag tror att man kan lägga till den nya skivan också till mina favoritskivor eftersom den innehåller urstarka rocklåtar som tar mig dit jag vill. Till ett äventyr som tar med mig längs Pauls egna inre dagböcker där hans låtar är skrivna i snygga tecken. Då är Paul McCartney den artist som världen behöver för att ge os bra låtar att ta till oss in i hjärtat.

Från indievärlden så får vi dels The Braverys nya sköna poplåtar som är lite av Gang Of Four möter Blondie i stil och form. Men det är modern pop som har det som vågar ta fram det nya från den värld man vill vara i. The Bravery släpper loss monsterlåtar som tar över hjärnan och plötsligt vill reptilhjärnan släppa tyglarna och dansa i neon. The Bravery satsar hårt på bra frän energi och stilfulla sånger. Jag blir nästan känslosam över att få uppleva en grupp som kastar loss från bryggan med en racerbåt fullmatad av rockmusik. Härligt, härlig men farlig, farligt.

Maps är en man vid namn James Chapman som tillverkar årets vackraste musik där My Bloody Valentine, Four Tet eller Boards Of Cananda är hans motiv liksom influenserna som jag nämner här. Han har fått sin underbara vackra platta producerad av isländska storheter som varit inblandad i Björk och Sigur Ros musikaliska projekt.

Skivan är lysande och är dagens sol där andra skivor är planeter som svävar runtomkring som planeter. Maps gör underskön musik som svävar, lyfter upp allting till en nivå där låtarna, texterna stundtals flyter ihop till en söt dröm. För musiken bildar drömbilder hos mig vars bilder är meditativa emotionella väldigt starka flöden.

Jag tänker på en flod som rinner genom berg och dalar vilket till slut stannar upp och bildar en sjö. Den symboliska sjö är Maps elektroniska tillstånd där musiken till slut viskar fram sina toner till fågelsång och naturens harmoniska enkla spröda dikter.

Maps är därför en artist som du måste upptäcka därför att du behöver hans musik.