Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
Nu i maj kom 11:e albumet ut från ett av Amerikas thrash-elitband, MEGADETH. Men det är helt nytt band egentligen, det är bara orginalmedlemmen Dave Mustaine kvar från starten, han har skaffat sig riktigt bra musiker denna gång, bl.a. basisten James Lorenzo — namnet klingade bekant på en gång jag läste det, James Lorenzo har varit basist till kändishårdrocksband som Ace Frehley, Zakk Wylde och gamla hår(d)rocksbandet WHITE LION (hits från sena 1980 talet var bl.a When The Children Cry&Wait!). James har en lång gedigen karriär bakom sig alltså så Dave var smart nog att plocka in honom i MEGADETH. Övriga medlemmar är Glen Drover på gitarr och brodern Shawn Drover bakom trummorna — och självklart enbart Dave Mustaine bakom mikrofonen. Hans säregna lite gnälliga pipa låter ”same as usual” men han har bearbetat sina missbruk och misstag i livet så nu kan nog inget stoppa honom för att bli mer populär än de forna vännerna i Metallica. (det var historia let’s move on).
United Abominations skivan är väl producerad, sköna slingor och vettiga om inte lite egoistiska texter om livet, politiker och misstag.
På åttonde spåret A Tout Le Monde (Set Me Free) finns Lacuna Coils eminenta sångerska Christina Scabbia på sång, smart drag, Dave! Det låter fantasktiskt bra — kombinationen Christina+Dave.
Hela skivan United Abominations är bra, låtarna Sleepwalker, You’re Dead och Amerikhastan står väl lite över resten av låtlistan men denna nyaste alster är bra speedmetal rakt igenom, den är inte tungt thrashig som förr i tiden, men det är ”lagom” tungt som det heter på svenska.
Låten Never Walk Alone…A Call to Arms är en tröst i mörka natten om man är ute och promenerar ensam, nästan så att man känner en trygg gestalt brevid sig, Dave Mustaine och f.d. King Diamond gitarristen Glen Drover delade på pappersarket och bläcket till texten, men det skulle kunna vara skrivet av herr King Diamond himself…
Annars måste man ju rekomendera MEGADETHs tidiga skivor Peace Sells… But Who’s Buying? (1986), So Far, So Good… So What! (1988), och Countdown to Extinction (1992) som har hållt thrashandet igång under 1980-talet igång till nu 2007.
Miss Vampyria ger MEGADETH United Abominations



Louisiana, Danmark: Cindy Sherman: 30 års iscensatt fotografi & Made in China
Martin Gustavsson — Wrath of God & Paul Raymond Gregory — Ur Tolkiens värld
Javiers Cercas — Ljusets hastighet
Jonas Karlsson — Det andra målet
Anneli Jordahl — Var kommer du ifrån?: Intervjuer, reportage och essäer
Jenny Westerström — Klara var inte Paris: Bohemliv under två sekler
Sanimir Resic — En historia om Balkan: Jugoslaviens uppgång och fall
2Pac — The 10th Anniversary Collection & Styles P — The Ghost Sessions
Amerie — Because I Love It & Tank — Sex Love & Pain
Anna Nygren — In a Sentimental Mood
Beverly Knight — Music City Soul
Black Rebel Motorcycle Club — Baby 81
Brett Anderson — Brett Anderson
Docenterna — Jag tar mitt liv med popmusik: 1980–2007
Dream Theater — Systematic Chaos
E3 — One Soul, Carla Diamond — Unearthed, Paul Taylor — Ladies Choice & Rihanna — Good Girl Gone Bad
Ella Fitzgerald — Forever Ella & Michael Buble — Call Me Irresponsible
Hans Appelqvist — Sifantin och mörkret
Joan Armatrading — Into the Blues
R. Kelly — Double Up, Carl Thomas — So Much Better & Daddy Yankee — El Cartel: The Big Boss
Laakso — Mother, Am I Good Looking?
Manic Street Preachers — Send Away the Tigers
Paul McCartney — Memory Almost Full, Maps — We Can Create & The Bravery — The Sun and the Moon
Megadeth — United Abominations (Miss Vampyria)
Pain — Psalms of Extinction (Miss Vampyria)
Pluxus — Solid State & Slagsmålsklubben — Boss for Leader
REO Speedwagon — Find Your Own Way Home
Sizzla — Reggae Salute, DJ Rondon — Dancehall Reggae 40 & Svenska Akademin — Gör det ändå
The Chemical Brothers — We Are the Night
Traste & Superstararna — Du din jävla sopa
Rufus Wainwright — Release the Stars & Thomas Hellman — Departure Songs