Elektroniskt

Pluxus — Solid State

Slagsmålsklubben — Boss for Leader

Som gammal syntare, långt innan begreppet existerade, såg jag fram emot dessa skivor. Snacka om att jag blev besviken. Jag lyssnade på dem hemma och blev närmast chockad över hur lite de engagerade mig. Skärpning. Jag rippade låtarna till mp3 och förde över dem till min mp3-spelare för att kunna lyssna på låtarna till och från jobbet. Körde skivorna flera gånger. Först Pluxus sen Slagsmålsklubben, sen tvärtom, sen random. Mina öron skrek av förtvivlan, men jag ihärdade. Till ingen nytta. Hur mycket jag än skulle vilja ge dessa svenska syntare åtminstone hyfsat betyg kan jag tyvärr inte annat än såga dem jämte fotknölarna. Jag som blev mer eller mindre mobbad i plugget för att jag lyssnade på konstig syntmusik får verkligen anstränga mig för att hitta något förmildrande med dessa skivor. Den som söker skola finna, men inte jag inte, i alla fall inte här.