Retro

Yello — Essential 1993

Fira med Ferris/Ferris Bueller’s Day Off är i mitt tycke en helt underbar film som tv3, tv4 och kanal 5 självklart — kulturbarbarer som de är — alltid lyckas stympa. Det övergår min fattningsförmåga att det ska vara så svårt att fatta att man ska respektera olika konstmedier och ge fy och eff a enn i att censurera, stympa och kastrera. Denna eminenta film såg jag på bio när den kom. Salongen var så där ¾-fylld; filmen slutar och eftertexterna börjar rulla och folk reser sig och går därifrån; jag och en handfull sitter kvar och försöker se filmen till dess den är slut; eftertexterna — där man får reda på bl.a. vem som var Best Boy och Best Girl(!) …hm… — rullade fram samtidigt som filmen fortsatte. Man fick följa Ferris i sin villa, han upptäckte oss som satt i biosalongen och sa (ur minnet): Vad gör ni här, filmen är slut. Han gick in på toaletten, filmen och eftertexterna fortsatte rulla. Han kommer ut och upptäcker att vi sitter kvar i salongen och säger: Filmen är slut! Gå hem! Sen slutar filmen. Får man se detta på såp(sop)kanalerna? Nej! De börjar med sitt enerverande kacklande om vad för program som kommer sen. Lägg av! Lär av svt 1 & 2 och respektera filmerna och låt de rulla färdigt. Nåja, hur som helst. En av de skådisar som är sorgligt underskattade — Jeffrey Jones — gör som vanligt en helt underbar roll som rektorn som ska sätta dit Ferris. När han (fortfarande ur minnet, det var en tid sen jag såg filmen) tar på sig solbrillor och är allmänt ball spelas ett helt suveränt soundtrack: Yello’s Oh Yeah. Klockrent! I Fira med Ferris finns även den supersöta Mia Sara (även hon sorgligt underskattad, se henne i Legend där för övrigt Tom Cruise, märkligt nog, gör åtminstone hyfsat ifrån sig; Tim Curry är självfallet eminent. Själv föredrog jag Labyrinth som kom samma år, 1986, där superhjälten David Bowie höjer filmen) och Charlie Sheen som — faktiskt — gör riktigt bra ifrån sig.

Åter till Yello. Denna skiva innehåller, som titeln anger, det essentiella av Yello. Mängder av helt underbara låtar. Oh Yeah som sagt, The Race, Drive/Driven, Rubberbandman, Vicious Games … ja, resten också. 16 låtar som får mig att rysa av välbehag.

Denna skiva rekommenderas varmt.