Veteranhårdrock

Scorpions — Humanity-Hour 1

Många kommer säker bli förvånat att jag en gammal punkare och indieräv plötsligt får för mig att recensera det hårresande hockeyfrillabandet Scorpions. Javisst kan det förfalla underligt att Scorpions som var det avskydda powertråkbandet. Vilket gjorde förfärliga skivor under den tiden då allting var så stort och pretentiöst inom hårdrocken. Plötsligt blir ett intressant band för mig 20 år senare.

Men det var vår eminenta Dr Rock som gjorde mig uppmärksam på deras 70-tal som kunde servera enstaka låtar som faktiskt blev bra i slutändan. Men så släpper bandet från Tyskland, som bröderna Rudolf och Michael Schenker kunde ge liv i redan i slutet av 60-talet — en ny skiva. Men deras storhetstid inföll under 70 och 80-talet, då man gjorde välgödda och stundtals hemska låtar. Men den nya skivan som landar 2007 förändrar lite mera av min syn på Scorpions musik.

För den här skivan är så bra att jag nästan blir förvånad att gamla rävar som Saxon eller Scorpions skall ge mig stora stunder i min värld. Men det är en bra skiva av klassisk heavy metal som man inte behöver skämmas för ett dugg. Utan kompetent och stark dos hårdrock är det som gäller. Det är vad jag kallar för överraskning. Att få lyssna på nya Scorpionsskivan blir som att lyssna på något nytt fast det är ett veteranband som upprätthåller bra klass. Det är kul.