Syntmusik/Dans

The Chemical Brothers — We Are the Night

Tom Rowlands och Ed Simons är tillbaka under sitt gruppnamn The Chemical Brothers med en ny annorlunda platta som är mera tillbakalutat än vad dom brukar göra. Den gode Dr Rock brukade alltid kalla dom för kemikaliska bröderna eftersom jag brukade försöka övertyga om deras storhet för 10 år sedan. Men icke sade nicke Dr Rock gick inte riktigt med på det. Men så sitter jag med en ny skiva som är för långsam och saknar hits och danskänsla. Utan mera krautrock och stillsam Kraftwerkkänsla blir det istället för deras vanliga dansrock. Deras verk var att förena My Bloody Valentine och Jesus And The Mary Chain till ravemusik. Då var dom som bäst med sina skarpa verk. Jag minns deras fascinernade konsert i slutet av 90-talet som fick mig att hoppa av ren lycka. Ljusshow och dansrock i kubik och en väldig skön stil bakom sina maskiner var det då. Fast här önskar jag att musiken vore roligare att lyssna på. För det saknas nämligen bra musik på skivan därför att det är inga beats utan snygga melodier som inte lockar mig ett smack, Musiken smakar sött som rött vin, men har inget som sticker ut från det vanliga, tyvärr. Allting blir lite stillastående när musiken och låtarna går på tomgång. The Chemical Brothers är nog slut som en stor spännande akt.