Blaskan #7 2007

Blaskanredaktionen sörjer ett geni och mästare på det dråpliga — Povel Ramel i evigheten

Povel Ramel knäppte upp rockslaget på finkulturens dromedarer och gav av flugiga fåfängligheter som gjorde livet så mycket roligare på alla dess sätt och vis.

Han var Povel med oss alla och hade Povel som yrke. Det var via radion och hans revyer som gav livet Sveriges första riktiga crazyhumor och det kan vi för alltid vara tacksamma för. Karamelodiktpriset fyllde 25 år och det var Povel Ramels sätt att uppvisa sin uppskattning till andra artisters underhållningsskapande.

Det var på riksradion där han tillsammans med Martin Ljung, Brita Borg och Oscar Rundqvist gav oss det första ljuset från ovan när det gällde hans geni och han slog till med sina vitsar.

Povel Ramel var jazzgossen som gav oss jazz, sväng, film, tv och shower i mängder som gjorde Sveriges underhållningsvärde så mycket bredare. Kvinnorna som arbetat med honom är många och långa. Wenche Myhre, Brita Borg, Grynet Molvig och Gunwer Bergkvist, Monica Zetterlund var några av våra legendariska kvinnor som Povel Ramel gav liv och lust att komponera stora sånger för en lycklig omvärld med.

Povel Ramel är mannen som med ordvitsar, limerickar och sköna juveler till sånger, vilket han lyckades återskapa en musik som var snygg och rolig.

Han var aldrig låg eller plump utan gjorde stor konst av det mesta som kom ut från hans penna och stil. Det är en sann ordkonstnär och stor människa som här hyllas av Blaskan.

Dr. Indie

Povel Ramel — en svensk nyskapare

Povel Ramel är död och det är inte svårt att gissa att vi är många som kommer att sakna den röst som gav oss så många geniala visor. Vem kan bortse från att låtar som Johanssons Boogie Woogie Vals, Gräsänkling Blues, Jag Diggar Dig, Far Jag Kan Inte Få Upp Min Kokosnöt till exempel. Alltid i alla sånger med en språklig knorr som förundrade de flesta och en humoristisk touch, men också en driven musikalisk stil som stod den svarta amerikanska musiktraditionen nära. Blues och Jazz inledde hans karriär på 40-talet, och så småningom utvecklades också han vidare. Till exempel kom han att göra den första svenska rapen långt innan rap var uppfunnet som genre, men också långt före dagens rap-artister ens var blöta fläckar på lakanen — låten hette naturligtvis Jag Diggar Dig och framfördes tillsammans med Wenche Myhre i början på 70-talet och är en ordrytmisk fest för örat.

På senare år började Povel Ramel ägna sig åt sitt andra skötebarn, nämligen utmärkelsen. Karamellodiktstipendiets instiftande. 1983 Såg detta pris dagens ljus för första gången, själva tanken var att belöna en svensk artist för dennes insatser för humorn, musiken och för dikten. Priset har med åren blivit en institution med en traditionsenlig avtäckning av pritagaren i Hagaparken i Stockholm.

Sin vana trogen att alltid ha trettio järn i elden, nöjde sig dock inte Povel Ramel med att ”bara” vara en institution för pris. Han hann med att sätta upp flera av sina uppskattade revyer. Knäppupprevyerna var och är en stor del av svenskt variteliv och som betytt enormt mycket för scenkonsten. Dessa revyer har i sin tur skolat en hel generation av artister som fick sitt avstamp i sin personliga karriär tack vare många av dessa uppsättningar Namn som Martin Ljung, Grynet Molvig, Brita Borg och Wenche Myhre är bara några av de otaliga artister som Povel Ramel jobbade med, och som kan räknas upp som en storhet i egen hög person.

Det är med andra ord en mångsidig artist som nu gått ur tiden. Som alltid lämnar han som alla andra artister som går ur tiden ett rikt musikaliska arv. Ett arv vi på blaskan rekommenderar djupt att ni tar del av. En bra startpunkt är den cd-box som sammanställdes och släpptes så sent som förra året. En förhållandevis bra investering för den som vill se till att inneha en artist som är fullständigt omistlig i sin cd-hylla.

Dr. Da Capo

Den musikaliska ekvilibristen är död

Minnesglimt: Baron Ramel berättar om hur han blev kritiserad av STIM för att han bytte ut ord i låtar. Det får man inte göra i den heliga upphovsrättens namn. Men som det geni Ramel var sa han att ibland kunde det hända att han inte kunde minnas exakt vad det var för ord han skulle sjunga, så han frågade om han kunde få hitta på ett ord istället för att humma. Ja, jo, det går väl för sig sa STIM. Nå, dåså, då framför jag härmed … [sen ett uttryck jag för mitt liv inte kan komma ihåg, det innebar i alla fall att hela låttexten utgjordes av dessa påhittade ord!]. Så gör ett geni för att komma runt diverse fånigheter, som att döpa om dem till flugigheter.

På dubbel-lpn Povel Antiqua: Povel Ramel 1942–1952 finns mycket härligt. Något som är alldeles förträffligt är att inspelningsdatumet finns med. Till exempel så spelades Aclutti busch boosch bumpa Albertina med Povel Ramel och hans negerorkester in den 24 april 1946. För övrigt är en stor del av glädjen med Ramels låtar hans milt sagt underfundigt benämnda medmusikanter: Bullerdoggar; Zoologiska orkester; Allan Johanssons fågelfria muntergökar; Kultisbanditer; Influensakören Hippo; Husvilla sambasenorer samt den helt otroliga Allan ”King” Johanssons rytmiska rövarband med spasmodiconduo av Allan och Povel, Barbro Wilhelmsdotter-Rak och hennes lilla middagstrio samt Stånkoctetten Kom och blöth. Nog för att jag gillar att vända och vrida på språket, men jag krälar ödmjukt i stoftet i fullständig underdånighet inför detta geni. Låten För dum innehåller för övrigt Martin Ljung med hans fabulösa Halsophone (fjärrorgelimitation)!

Skivan Povel Ramel (Odeon PMES 521) bör även den finnas tillhanda i skivhyllan. Vad vore livet utan Småfoglarne, Ittma hohah, Flug med till Siam och The gräsänklingsblues. Tomt och platt intet.

Vila i frid.

Mr. Snaggus

Något annat

Dr. Indie måste få göra reklam för norrorts främsta butik för broderi och handarbete som ligger belägen i Sundbyberg. Mejans Handarbeten heter butiken och den har fått tillskott i en ny butik i Hagsättra. Nu finns det en trevlig hemsida som är värd att kolla upp — Mejans Handarbeten