Konst

Auguste Rodin & Carl Milles — Ett mästarmöte

Carl Millesgården

När jag beskådar Auguste Rodins skulpturer så har dom livaktig vitalitet, rörelse och energi i sina sydländska konstnärliga strukturer. Där blir Carl Milles egna verk ganska så kantiga, nordiska torra i sin granithårda kärna i jämförelse med den skönhet som Auguste Rodin hade lagt in i sina verk. Men när du vandrar omkring i parken så kan uppleva att även Carl Milles verk får liv och rörelse då den hamnar i en utemiljö. Inne i själva konsthallen så blir Carl Milles verk märkligt livlösa.

Rodin är mästaren som influerade många konstnärer såsom hans älskarinna Camille Claudel eller under en tid rumänen Brancusi som blev en av kubismens stora namn. Rodin gjorde klassiska verk som fick även den unge Carl Milles att börja skapa egna stora verk som tillät honom att bli den store skulptören som vi vant oss med.

Ett av Milles största och hans första var en idé om att skissa upp Dantes inferno som Milles sett Rodin göra tidigare. Milles kom till Paris i slutet av 1890-talet där han såg Rodins sena verk vilket fick honom att ta ställning över vad han ville med sin konst.

När jag nu ser på Rodins och Milles separata verk så hamnar Rodins ännu mera i blickfånget då hans verk verkar vara mera dynamisk och levande i varje drag i sina ansikten eller motiv. Milles och Rodin delar samma urgrund i bildning när det gäller den grekiska och romerska mytologin. Men deras verk har små skillnader som är viktiga och relevanta och gör att utställningen har blivit en levande sommarutställning. En intressant skulpturutställning som levandegör två stora konstnärer.