Bok

Elina Hirvonen — Vill inte minnas kan inte glömma

Natur och Kultur 2007

Hon fick det stora litterära priset Finlandia för sin debutroman 2006 som kom ut ett år senare i Sverige i översättning av Janina Orlov. Det är en bok som handlar om minnet men hur man vill glömma minnena för att glömskan är så mycket bättre för romanens karaktärer. Det handlar om Anna som läser litteratur vid universitet och har en broder Joona som blivit mentalt störd och befinner sig på sjukhus. Modern vill att Anna skall besöka brodern, eftersom Joona saknar sin syster. Men Anna vill inte besöka sin broder på sjukhuset egentligen för att deras gemensamma familjeminnen är för svåra att bära med sig i livet. Anna drömmer hellre bort på ett café i centrala Helsingfors. Men samtidigt har hon sin amerikanska pojkvän, Ian som gästföreläser i litteraturhistoria över Virginia Wolf, som vill att man skall minnas på samma sätt som filosofen Henri Bergson ville med sina tankar om minnets flöde. Minnen är bra att minnas därför att dom definierar vad vi är för sorts människor. Ian som fick se sin pappa psykologiskt gå under när han kom hem från Vietnamkriget på 70-talet. Pappans psykologiska kapacitet bröts ned av det eviga dödandets filosofi.

Dom förenas i sina familjers nervsammanbrott och hur man utifrån det skall få chansen att börja bygga upp nya liv istället för att dras ned i det gamla livet.

Romanen tar flera steg in i en mörk värld där vi följer flickan Anna men så samtidigt så höjer boken oss till att förstå mänskligheten ändå, därför att mänskligheten också kräver sin tribut av ljus och mörker. Därför tycker jag om boken för att den vågar vara något mera än tomhet.