Blaskan #4 2008

Ledare

Kan man skriva om kärlek på ett sätt så att den speglas genom musiken. En kärlek som man manifesterar via musiken. Jag har inte läst en vackrare bok om kärlek än den som musikjournalisten Rob Sheffield skrivit för att hylla sin unga hustru som avled i lugnemboli. Jag har själv haft lugnemboli och förlorade en ex-flickvän för två år sedan (Kära Maria i åminnelse) så boken drabbar mig direkt i hjärtat.

Kärlek är ett blandband: Livet, låt för låt (utgiven på Damm-förlag 2007) är en berättelse om kärlek till den musik man passionerad förälskar sig för att musik, kärlek och livet hör ihop för evigt. Det är därför man aldrig tröttnar på musik. Den ger livet en mening, för det är konstnärligt skapande som utgör livets föda. Det är därför vi på Blaskan älskar och lever med musiken.

Jag tror att människor som slutar att uppleva musik torkar själsligt ut. Därför att många verkar tro att vuxenhet kräver sin tribut att fantasin måste försvinna och vuxenpoängen ligger i att vara stel. Man glömmer lyckan i att undersöka passionen, livslusten, det fina, sköna i livet. Rob Sheffield vill hylla sitt livs kärlek och minnas livet genom de klassiska blandbanden. Framförallt så har jag knappt läst en bok som jag har älskat så den milda grad att den blivit en väg in i livet.

Musik som vill få oss alla att ana att musik kan verkligen berätta om verkligheten och den kärlek vi hyser till den rätta människan i livet. Det är riktig kärlek. Men också en hyllning till ett liv i musik och hur våra känslor förändras av den mest sköna vackra musikstycke, så gör musik med mig hela tiden.

Även en musikjournalistik som Simon Reynolds i sitt fantastiska verk Bring the Noise (Faber och Faber 2006) Det är 20 års pur kärlek till musiken och hur journalisten genom sina böcker fortfarande kan återskapa den känsla som finns i musiken, dess virila sexiga kraftfullhet. Det är också ren kärlek till musiken som sådan. Simon Reynolds skriver om musik av samma anledning som vi älskar att uppleva och upptäcka musikens märkliga helande kraft. Musik för livet.

Nu till några mindre trevliga händelser.

Först vill jag rekommendera svenska kommittén för frågor gällande Tibets demokratisering. Dr. Da Capo belyser problemet i en artikel i det här numret. Men det är viktigt att protestera på olika sätt gentemot Kinas ständiga brott mot mänskliga rättigheterna. Se denna länk — Svenska Tibetkommittén | ProteamOnline

Forna befrielsekämpen Robert Mugabe tappade all sans och blev diktator på heltid. Han vägrar acceptera att han förlorade valet. Frågan är vad militären säger om nederlaget då deras framtid hänger ihop med Mugabes maktsträvande. Se länk — Robert Mugabe Zimbabwe: The World's Worst Dictators--2007 | PARADE Magazine

Morgan Tsvangirai oppositionsledare för MDC vann valet trots starkt motstånd från Mugabes anhängare. Men det blev ett svidande nederlag för presidenten då folket verkar tröttna på hans vanskötsel av landet i fråga. Zimbabwe kan klara sig utan den diktatorn.

Dr. Indie vill själv slå ett slag för de författare som kallar sig arbetande författare som vill slå ett slag mot alliansens kulturfientliga tillslag. Jag delar verkligen deras passion för kulturen mot privatiseringar och kulturförstörelse. På ABF:s hemsida kan man läsa mera om det och läsa deras manifest — ABF Arbetarnas Bildningsförbund. Heja, heja!

Undertecknad chefredaktör recenserar Andy Warholutställningen i det här numret. SÅ jag måste få rekommendera Andy Warhols gamla tidskrift Interview Magazine. Den verkar ha försvunnit ut ur svenska sortimentet: Men den finns att läsa på nätet.

Lite musikaliska tips på tv

• Rolf Hammarlunds serie Sixties fortsätter att överraska mig. 13 delar varje lördag 21.00-21.30
• Magnus Ugglas nya roliga serie Var fan är mitt band? Måste bara ses. Snabbt och bra.
• Engelska serien Seven Ages of Rock på tv 9 är ytterst underhållande. Den har kritiserads av unga gnällmånsar för att vara traditionell och gubbig. Samma tomma gest från tjatiga skribenter som inte kan få oss övriga något att njuta av. Njut och lev med rockmusikens historia.