Reportage

Christer Berglund — I dödens väntrum

Atlas 2007

Få journalister kan skriva så lätt och ledigt på ett kulturjournalistiskt sätt om svåra komplicerade psykologiska mönster när vi talar om brottsliga handlingar. Det handlar om vardagsondskan eller vi kan kalla det för det banala vardagsbrottet som får skapar personliga tragedier. Men i Aftonbladets och Expressens braskande löpsedlar får de andra brutalare konsekvenser. Social pornografi och slaskigheten får nya ansikten. Jag föraktar de bådas tidningars löpsedlars vulgaritet. Men undantag finns i både Aftonbladet och Expressens spalter — då undantar jag ledarsidan/kultursidans utrymme, men journalister såsom Peter Kadhammar skriver bra om bra ämnen. Christer Berglund har arbetat på både kvällspressen och på olika tidskriftsmagasin under årens lopp. Christer Berglunds reportage som numera finns sedan ett år tillbaka församlade i ett bra album; kräver förståelse av vad som kan drabba vem som helst i vårt land. Om bara omständigheterna är de rätta så kan mycket hända i världen. Men det är ändå de mänskliga aspekterna mitt i våldet som får lösas upp själva händelsen; för det finns alltid något som ligger bakom våldet, den utlösande faktorn eller omständigheten i de inblandades liv som får ta plats. Förklaringen men också Christer Berglunds närvaro i tid och på plats gör reportaget levande, närvarande på ett litterärt men också känsligt skildrad på ett bra sätt. Christer Berglund är varken neutral eller tar ställning för sakfrågan. Men han är närvarande för att lyssna; samtala med de drabbade för att förstå mekanismen bakomliggande själva händelseförloppen.

Boken håller sig väl med sina ämnen och det handlar om en erfaren reporter som kan ge oss bilderna de ordinära pressen missade.