Roman

Karl Ove Knausgård — En tid för allt

Norstedts 2006

Tänk er en roman med anspråk att omtolka den bibliska berättelsen om Kain och Abels livsöden i en roman lika bred som en autostrada. Det är en roman som norska författaren Karl Ove Knausgård gör en deskriptiv stark moralisk berättelse om broderskärlek och hur avundsjuka bryter ned kärleken. Karl Ove Knausgård bor numera i Malmö och har skrivit den lysande romanen Ute av verden vars lyskraft fick mig att våndas när den kom ut i slutet av 90-talet. När hans andra mästerliga tjocka roman utkom 2006 på svenska så gav det ekon ute i norden. Den är bred episk roman som inleder med en fullständig spränglärd filosofisk essä om Änglarnas väsen och beskaffenhet. Den är ett genidrag att våga ta steget att börja en skönlitterär roman med att utveckla tron på änglarna i en idéhistorisk belysning. Författaren vill förklara vad änglarna har betytt för människan personliga utvecklig och likväl hur begreppet ängel är del av vårt historiska kollektiva minne. När vi fått klart hur ängeln kommit och gått som symbolisk kraft i historien så kan vi lugnt säga att ängeln har fått mera drag av populärkulturell nimbus i dag om man jämför med motsvarande epoker förr — då blev snarare ängeln en direkt länk mellan Guds väsen och vår materiella verklighet.

Men i historien om Kain och Abel finns änglarna med på ett hörn fastän de verkar på avstånd från början. Vi följer en nära kamp om faderns kärlek och rätten att bli älskad av sin fader. Detta är den klassiska grunden för romanens hela tillkomst. Jag har sällan läst eller lyckats få mig till livs så skön stilkonst där poesin träder in i grundformen i språkets riktiga kärna och forcerar texten så att tydliga mönster kan skönjas. Kärlekens språk kan vändas till sitt motsats — hatets fördärvliga språk som fräter sönder brödraskapet efter som fader favoriserar den ene sonen, det gör så att den andre sonen biter ihop, försöker försonas med sin broder. Han vill gärna känna den där broderskärleken, men hatet har fått in en tagg i hans hjärta, den taggen skaver i hans inre, han föreställer sig hur hatet skall försvinna ut ur hans kropp.

Medan historien från Bibeln fortsätter så återvänder författaren ganska så snart med att vilja fortsätta undersöka änglarnas natur. Det blir en sorts eftertext som har filosofiska ambitioner och för en dialog med mig som läsare, visserligen en envägskommunikation, men viljan att förklara pedagogiskt har författaren i sina texter. Döden och livet passerar varandra och författaren bygger upp en bro som redogör de stegen författaren tar för att skaffa sig tankemodeller som överför författarens tankemodeller till oss påtänkta läsare.

Romanen är vad man kalla för världslitteratur, en roman som känns storslagen i sina val av ämne men även hur andra aspekter — jag behöver inte räkna upp dem alla men det finns värme och emotionell ljus i varje liten stavelse. Romanen är faktiskt en av de större verken jag funnit de senaste åren inom nordisk litteratur.