Roman

Mario Rigoni Stern — Giacomos tid

Översättning: Ingrid Börge

Carlssons Förlag 2007

En vacker finstämd barndomsskildring från Italien precis efter första världskriget har tagit slut i Europa. Men Versaillefreden 1919 som alla segrarmakter skrev under tillsammans med förlorarsidan — framförallt Tyskland som drabbades hårdast, men det var just där som den kommande reaktionen slog hårdast mot övriga Europas makter. Det hände även i Italien att fascismen med Mussolini i spetsen som tågade mot Rom. En stad söm mer eller mindre 1922 överlämnade makten till fascismens portalgestalter. Allt detta är själva bakgrunden till denna roman, det är det raster som läggs på själva den bärande strukturen i romanen. Romanens huvudperson är pojken Giacomo som bor i en liten stad och allting utspelar sig mellan de två världskrigen. Det handlar om dåliga tider och överlevnad för barnen och deras familjer. Fascismens organisationer lockar många liksom Giacomo. Allting som kan förändra livsvillkoren är välkomna för de fattiga. Berättaren är en gammal vän som återvänder på ålderns höst till staden. Han är den som minns det som skedde för länge sedan; fast minnen kan svika en och spela komiska spratt med ens sinnen. Så minns ändå mannen sin gamle skolkamrat, Giacomo. Staden eller bergsbyn är den centrala plats där allting händer och jag vill påstå att det är en vacker bok som väcker känslor och den är filmisk, så filmisk att jag till slut ser en film gjort av Fellini. För bara han skulle kunna skildra de tragedikomiska i det hela som sker genom romanens sidor. Jag njuter av språket och blundar för att kunna spela upp romanen framför mig som en inre minnesteater, där varje liten ynka detalj spelas upp i flerfärgiga scenval. En filmisk roman är det vad jag läser.

En skimrande bok där texten smeker dig och samtidigt berättar texten i romanen, om den onda tiden som förebådar det nya världskriget — det krig som jag själv ser som ett rättfärdigt krig.

Läs romanen och du får något speciellt att uppleva under sommaren.