Roman

Suzanne Brögger — Sölve: En plats i Danmark

Norstedts 2008

Den här gången skriver inte Suzanne Brögger om kärlekens förtryckande känslor som hon försökte få oss att förstå i boken Fräls oss ifrån kärleken. Hon nedtecknar inte heller en rolig släktsaga som i Jadekatten — En släktsaga utan nu blir det en sort socialantropologisk likaså sociologisk undersökning om den plats som hon valde ha som hem under flera decennier. Den gamle feministen Suzanne Brögger skriver som vanligt läsvärt om sin plats på jorden; Sölve. Jag gillar tanken på att man bor, bebor där man har sin plats på jorden och vill faktiskt förstå hembygdens magi. Så mycket folklore, historia, berättelser som måste berättas för oss andra som inte bor på den platsen.

Hon gör det så väl och skriver intressant om Sölve på ett sätt som få skulle mäkta med att göra. Men så orkar Suzanne penetrera områdets lokala karaktär på ett respektfullt sätt som man kan ta till sig utan större omkväden.

Boken har en erkänsla inför sitt ämne och stundtals varvar Suzanne Brögger med landsbygdens topologi för att snabbt skriva essäer om västvärldens människosyn utifrån Eric Fromms psykologi eller Herbert Marcuses filosofiska klassiska texter från 60-talets upprorsrörelser. Det är en annorlunda tankeväckande bok som har flera lager av förståelse till livet. Med andra ord är det en smått idealistisk bok som handlar om kärleken till platsen och de människor som bor där tillsammans med författaren själv. Älskvärd roman som bryter ny mark för essäromanen.