Romaner

Trezza Azzopardi — Ett blått brus

Forum 2008

Niccolò Ammaniti — Mellan himmel och jord

Norstedts 2008

Charmiga romaner som har kärleken eller vilsna individer som huvudtavla vars färger målas i grälla storblommiga toningar gillar jag mycket. Det handlar lika mycket om att mötas som det handlarom att förändras inom sig som individuell människa eller som när man möter en annan människa och då i det ögonblicket kan man också förändras då man upprättar kommunikationen med en annan människa, förändringen kan då också komma till stånd. Båda romanerna handlar om att förändras men på olika sätt och men på samma emotionella plan.

I ena romanen av Trezza Azzopardi — så har vi Lewis som tröttnat på sina målarjobb och snickerier; tillfälliga påhugg han vill bort ifrån. Men det ligger en mörk förfluten mara över honom. Hans tvillingbroders död som skedde då de var ute med en kompis i en stulen bil. De råkade ut för en olycka som gjorde att bilen hamnade i vattnet. Brodern förolyckades och drunknade. Lewis kan inte hålla borta det dåliga samvetet trots att det hände för många år sedan. Nu nvill Lewis bara bort från London och tar sig till slut till Norfolk i Wales. Han tar in på ett litet hotell. Den ägs av mamman till konstnären Anna som kom dit för att hjälpa sin moder. De båda möts som ljuva skepp i ett stormigt hav i ett nattsvart mörker. Deras gemenskap förstärks och de brinner små lågor i deras hjärtan. Det är finlemmad medmänsklig roman som fyller mitt hjärta med behaglig värme.

Ärligt sagt måste jag avslöja att jag älskar den väl tilltagna kärleken som romanen har ett stort överflöd av så det räcker hela romanen igenom. Sådant är något jag prioriterar.

Den andra romanen är mera tragedikomisk på ett sätt och väldigt rörande om en destruktiv skinnskalle på 36 år som super och är allmänt obehaglig plattskalle som är arbetslös. Men han har en son som heter Christiano och fadern Rino. Fylla, våld och en sorts märklig kärlek för sin son gör att Rino försöker hålla sociala myndigheterna från sonen. Men pengar och åter igen pengar förenar Rino med sina kompisar Danilo Aprea och Quattro Formaggi. De planerar att råna den lokala bankens bankautomat men det kommer istället en obehaglig stor storm som tvingar kumpanerna och sonen till Rino att upptäcka en verklig förändring hos dom själva och hos samhället; i dess myndigheters kärna. Förändringen är brutal men ger sanningen dess förmåga att explodera upp i de medverkandes ansikten. Ingen kommer undan förändringen, varse de vill eller inte.

Det här är Niccolòs Ammanitis tredje roman översatt på svenska; och det är den mest realistiska skarpsinniga roman han givit ut. Ammantti är föresten generationskamrat med oss på Blaskanredaktionen; han är född 1966.

Jag måste till slut säga att de båda romanerna roade mig högt och jag hoppas de finner dom läsare båda böckerna förtjänar, köp eller låna böckerna på biblioteket, men bara du läser och njuter av de bådas respektive historier.