Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
80-talets musik kunde bestå av vågtoppar och djupa svackor därför att 80-talets hårdrock låg och dolde godiset liksom mycket av den dåliga mainstreammusiken som erövrade sinnena hos folket.
Men vi som var gamla punkare och uthålliga musikälskare letade alltid efter det som var roligare och skönare. Det var då undergroundrocken och den alternativa musiken var så mycket bättre och alltid så mycket intressantare.
Det var då hardcorescenen och den nya indierocken befriade mig från skitmusikens inverkan på mitt stora intresse av ny rock. Jag fann då en rad med nya band att förälska mig i. Sonic Youth, Hüsker Du, Dinosaur Jr, Ministry, REM med flera band som bra exempel.
Det var under den vevan som jag fann Meat Puppets musik. Det var ett band som i centrum hade de två bröderna Cris och Curt Kirkwood och trumslagaren Derrick Bostrom. Dom skrev tuffa hardcoresånger som jag aldrig gillade utan det var snarare när de började med influenser från punken och Neil Youngs countryrock som Meat Puppet började släppa bra ep-skivor och fullängdsplattor.
Då var jag engagerad i deras musik, och då handlar det om tiden från mitten av 80-talet fram till dagens Meat Puppets sävliga rootsrock. Men bandet har vandrad mellan det mjuka inslagen i musiken till kantiga skitiga texter om kärlek och livet i dess vardagliga lunkande normalitet.
Bandet släppte många bra skivor under årens lopp och de kan fortfarande leverera säkra plattor som tillfredställer mina känslor. Musiken kan nästan sägas vara en släpig högoktanig rock som gärna flirtar med små countrytoner som inslag i deras musikaliska ådra. Man kan säga att Meat Puppets hade ena foten i hardcore medan man ville förnya sin inriktning. Det var en viktig och nödvändig förnyelse.
Skivbolaget Meat puppets låg på hette SST Records och hade Black Flaggitarristen Greg Ginn som chef. Han fick höra Meat pUppets och tyckte om det han hörde och lät dom skriva sitt nya skivkontrakt med bolaget. Det var samma bolag som gav ut Hüsker Du och hederliga hardcoregänget The Minutemen. Med sådana bra gäng så var givetvis Meat Puppets ett förträffligt band att ge ut smått avantgardistiska rockskivor som än i dag förbluffar mig med sin gnistrande känsla av elegant pop — mitt i smeten av tung rockflöde.
Meat Puppets är ett band som är stabilt och kan fortfarande servera oss cool rock med punk i botten.
Karl Ove Knausgård — En tid för allt
Marina Lewycka — Två husvagnar
Mario Rigoni Stern — Giacomos tid
Philip Roth — Envar & Michael Ondaatje — Divisadero: Annas bok
Suzanne Brögger — Sölve: En plats i Danmark
Trezza Azzopardi — Ett blått brus & Niccolò Ammaniti — Mellan himmel och jord
Christer Berglund — I dödens väntrum
En litterär blick mot Thorsten Jonssons roman Konvoj 1947
Alanis Morisette — Flavors of Entanglement
Def Leppard — Songs from the Sparkle Lounge
Dr. Indie vandrar omkring i Meat Puppets musikvärld
Elvis Costello and The Imposters — Momofuku
Erykah Badu — New Amerykah Pt. 1: 4th World War
Johnny Dowd — A Drunkard’s Masterpiece
Kimmie Rhodes — Walls Fall Down; Josh Gracin — We Weren’t Crazy & Tift Merritt — Another Country
Lil Wayne — We the Best & Jay-Z — Fade to Black
Madonna — Hard Candy (Dr. Da Capo)
Madonna — Hard Candy (Dr. Indie)
Mist — On High Heels & Not to Be Televised
Robert Forster — The Evangelist
Royal Hunt — Collision Course: Paradox II
T-Bone Burnett — Tooth of Crime
The Lurkers — Fried Brains; Mudhoney — The Lucky Ones & No Age — Nouns