Musik

Dr. Indie musikmix XIV

• Den gamle countryhjälten Glen Campbell kommer att återvända till sitt gamla skivbolag Capitol och ge ut ett nytt album som kommer att få titeln Meet Glen Campbell den kommer att innehålla vågade covers på en lång rad punk, rock och poplåtar. Det är coolt tycker jag.
  Här är låtlistan på det kommande albumet
  
  1. Jesus (Velvet Underground)
  2. All I Want Is You (U2)
  3. Times Like These (Foo Fighters)
  4. Grow Old With Me (John Lennon)
  5. Angel Dream (Tom Petty & The Heartbreakers)
  6. Sadly Beautiful (The Replacements)
  7. Sing (Travis)
  8. These Days (Jackson Browne)
  9. Walls (Circus) (Tom Petty & The Heartbreakers)
  10. Good Riddance (Time Of Your Life) (Green Day)
  Det är vad jag kallar förtuffa coverval som den gamle 70-åriga legenden skall spela in.
  Två av mina personliga Glen Campbell favoritsånger är följande: Southern Nights och Gentle of My ind
• Den hederliga countryfarbrodern Eddy Arnold gick bort i maj nästan 90 år gammal och han hade något av världsrekord i countryplaceringar på hitlistorna. Många har sjungit in hans sånger eller tolkad dem. Elvis, Ray Charles, Jim Ford, Bobby Womack, Willie Nelson, George Jones, Solomon Burke, John Legend, Marty Robbins och Ray Price bland de många artisterna. George Jones började sin karriär med att sjunga in Eddy Arnolds sånger — så inflytelserik var han inom musikindustrin. Eddy Arnolds är i mina ögon en kombination av Bing Crosby och Jimmy Reeves. Tack för allt Eddy Arnolds.
• Svenska Pauline är tillbaka med en ny singel som har lite sommarvibbar och badstrand. Det är visserligen en ren popbagatell men njutbar för att det har ett distinkt löjud, lättsam text och förtjusande vackra Pauline lyckats med att förena livsglädje och kärlek i denna låt. Never Said I Was an Angel är den fina titeln på nya singeln. Det bästa sedan debutalbumet Candy Rain 2003 Pauline ger ut i år.
• På den här sajten kan du se trailern den kommande intressanta dokumentären över outlawcountrymannen Blaze Foleys liv och död — Abraxas Productions -- Entertainment Media Productions
  Blaze Foley mördades 1989 och blev enbart 40 år gammal. Men han söp, drogade och levde stundtals rent av på gatan. Men kärleken till människan och musiken behöll han intakt. Han blev även Townes Van Zandts krökarkompis och musikervän i nöd och lust. De skrev båda fantastiska sånger var för sig men flera stora artister ville sjunga in Blaze Foleys låtar. Merle Haggard och John Prine sjöng in några av hans låtar under årens lopp liksom Lucinda Williams hyllade honom i den fina vemodsballaden Drunken Agel. Så det finns mycket att säga om Blaze Foley men vi nöjer oss med att påminna om Kevin Tripplets kommande film istället.
• När vi ändå är inne på bra country så kan jag rekommendera Nashvillesångaren Blake Sheltons skiva Pure BS från 2007. En superkommersiell platta full av hjärta och smärta. Men den är härlig och intelligent på något sätt. Blake Shelton som är född 1976 och har bott i Nashville sedan han flyttade hemifrån vid 16 års ålder. Det är under 2000-talet som han blev den traditionella countryns bästa klassiska förvaltare av Nashvilles mera kommersiella sound. Inskaffa gärna hans fina album nu på momangen.
• Chris Martin i Coldplay sjunger så fint och låter sin röst breda ut sig på den kommande plattan. Detta är det slutgiltiga beviset jag behöver för att påstå att Coldplay vill vara 2000-talets svar på U2. Deras sånger börjar bli stora och man måste snart boka in Coldplay på de stora världsarenorna när de är ute på turné. Deras kommande skiva Viva La Vida har revolutionshymner på programmet. Men det är slikt retorik. För det är inga kampsånger utan snarare vanliga bleka ytliga popsånger som har en gnällig Chris Martin på sång. En ordinär popplatta som kommer sälja i miljoner men kommer knappast få mig att höja på ögonbrynen någon längre stund.
• På 80-talet fanns det knappt nå¨gon svensk hardcorescen men efter punkens bortynande så fanns det några svenska band som började spela punk och hardcore på det sätt amerikanska band som Black Flag, Poison ideal, Jerrys Kid, Minor Threat. I Sverige fanns det i Stockholm ett band som först hette Censur och hade Varukers och Discharge som influenser och snart bytte det namn till Mob 47. Då var jag med och kollade in dom på Ultrahuset och en del andra spelställen. Jag inköpte kassetter och singlar med Mob 47. Jag diggade deras aggressiva inställning politiska vänstersmockor mot etablissemanget. I dag spelar de in stenhårda låtar fortfarande. Så när jag lyssnade genom en drös med skivor från Mob 47 så var jag 20 år igen och vi skrev 1985 i almanackan. Länge leve punken/hardcorescenen.
• Varför blir det så skitnödigt skrivet när svenska musikforskare skall nedteckna en bok om rockhistoria, visserligen kan det komma något bra och intressant ur sådana böcker. Fast jag blir lite väl trött på den politiska korrekta ton som råder när musikhistorikern Björn Horgby skriver verket Rock och uppror: Amerikansk, brittisk och svensk rockkultur 1955–1969 (Carlssons förlag 2007). Jag begriper mycket väl att sådana böcker måste ha en vetenskaplig notapparat med redovisning och källarförteckning för att bevisas vara korrekt vetenskaplig. Men innehållet skulle kunna vara ett intressant perspektiv, men jag störs av alla dessa begreppsförklaringar som är genusperspektiv och nästan löjlig politisk korrekta vetenskapliga modeord. Det blir en unken bok skriven utan vare sig passion eller känsla till sitt ämne. Utan en torr akademisk bok som jag som älskar musik tröttnar blixtsnabbt på. Måste svenska musikforskare i modern tid skriva så att man dör av tristess? Tydligen är det man måste förvänta sig av dem. Boring.
• Pink Floyd fick årets Polarpris och det är välförtjänt. För det är få grupper som verkligen kan skapa musik med intellektuella kvaliteter. Att lyssna på Pink Floyd är som att uppleva en teater/film/konstnärlig installation samtidigt. Under tiden kan jag rekommendera en av årets bästa musikbiografier som handlar om Pink Floyds hela historik; Mark Blakes fina stilstudie Pigs Migth Fly: The Inside Story of Pink Floyd (Aurum 2007)
  Jag kan inte påstå att det finns bättre böcker om Pink Floyd än den här boken. Välskriven, enkel och genomarbetad i varenda liten detalj av sitt ämne. Jag tror att varje del av gåtan Pink Floyd kan vi läsa så gott som.
  Alla av vikt intervjuas och allting avslöjas. Bättre bok kan man inte läsa om när det Pink Floyd inför prisutdelningen. Förhoppningsvis kommer hela Pink Floyd till Sverige. Här kommer en svensk fansida — Pink Floyd Sweden ***IN FLOYD WE TRUST***
  Dessutom har vi en läsvärd sajt där författaren Mark Blake finns med på och där kan du finna andra intressanta artiklar av Mark Blake — MARKRBLAKE.COM ~ Mark Blake, Author of Pigs Might Fly: The Inside Story of Pink Floyd.
• Amerikanska indierockvärlden är stor, större och större var vart år som kommer och går. Numera lyssnar man på den senaste sensationen Okkervile River.De två glada rockarna Will Robison Sheff och Seth Warren gör countryrockig folkrockig musik. Det som vi gärna deklarerar vara americana. Jag har lyssnat på hela deras discografi som räcker hela sommaren lång. Smutsig genial enkel sammansatt rockmusik som betyder något för mig. Musiken tar tag i själen och renar den ordentligt med renodlade sparsmakade stycken. Okkervile Riverär det mest intressanta band på länge som ger det bästa av amerikanska rockens traditioner — det är inte illa det.