Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
Det är de orden som jag vill beskriva konserten och de orden passar verkligen in i sammanhanget. För det är lysande musik som Led Zeppelin och countrydrottningen Alison Krauss spelar och sjunger tillsammans. Det är svängig honky tonk som är tung och basal som senare svänger över till att bli mäktig bluegrass.
Jag häpnar över hur bra musiken förfaller vara när bandet släpper sina mest vitala kunskaper och djupa erfarenheter bakom Robert Plant och Alison Krauss. Allting hänger ihop bra och det är en bra kombination av starka låtar, bra framförande och vackert inrammat på scenen.
Jag tycker om att man växlar om lite mellan duetter (Robert & Alison Krauss) solopartier och samtidigt man ger ordentligt med svängrum åt övriga musiker.
De vackraste partierna är det när Alison Krauss ställer sig rakt upp och ned och sjunger de vackraste ballader accapella så att jag får gåshud över hela kroppen. Det är de mest sårbara ögonblicken jag hört och sett någonsin på en scen. Så tydligt och fint kan gamla melodier från amerikanska myllan vara när deras traditioner förvaltats så här snyggt.
Det finns moment i konserten då Plant och Krauss sjunger ihop i några låtar som har tydliga influenser av arabisk musik och gammal europeisk anda. Det är där man kan ana de få svaga ögonblicken då Robert Plant tar med sig sina gamla spår från Led Zeppelintiden. Deras duetter är blytunga sköna låtar som verkligen ger kraft åt det uttrycksfulla i deras musik.
T-Bone Burnett har både producerad och medverkar på deras platta. Han får verkligen utrymme för att själv skicka iväg två projektiler från sitt sin nya skiva. Skramlig rock som jag blev överraskad över att det skulle vara. Men bra var det i alla fall. Countryrockräven Buddy Miller ger färg åt musikens bakgrund när stjärnorna själva intar scenen. Det är med andra ord professionella musiker och två bra sångare vilket gör att konserten avslutas på det bästa sätt.
Konserten är utan tvekan en av de största höjdpunkter jag kommer att få se det här året.
5 @@@@@
Karl Ove Knausgård — En tid för allt
Marina Lewycka — Två husvagnar
Mario Rigoni Stern — Giacomos tid
Philip Roth — Envar & Michael Ondaatje — Divisadero: Annas bok
Suzanne Brögger — Sölve: En plats i Danmark
Trezza Azzopardi — Ett blått brus & Niccolò Ammaniti — Mellan himmel och jord
Christer Berglund — I dödens väntrum
En litterär blick mot Thorsten Jonssons roman Konvoj 1947
Alanis Morisette — Flavors of Entanglement
Def Leppard — Songs from the Sparkle Lounge
Dr. Indie vandrar omkring i Meat Puppets musikvärld
Elvis Costello and The Imposters — Momofuku
Erykah Badu — New Amerykah Pt. 1: 4th World War
Johnny Dowd — A Drunkard’s Masterpiece
Kimmie Rhodes — Walls Fall Down; Josh Gracin — We Weren’t Crazy & Tift Merritt — Another Country
Lil Wayne — We the Best & Jay-Z — Fade to Black
Madonna — Hard Candy (Dr. Da Capo)
Madonna — Hard Candy (Dr. Indie)
Mist — On High Heels & Not to Be Televised
Robert Forster — The Evangelist
Royal Hunt — Collision Course: Paradox II
T-Bone Burnett — Tooth of Crime
The Lurkers — Fried Brains; Mudhoney — The Lucky Ones & No Age — Nouns