Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
Få kvinnor har erövrat musikbranschen på ett sådant övertygande sätt som just Madonna har lyckats med på mer än 20 år. Madonna tillhör den skara artister som också blivit en populärkulturell ikon och skrivit in sig i den moderna mytologin. En kvinna som blivit ett större fenomen än vad samtiden kunde tro. Många kulturella artiklar försöker beskriva Madonna som feminist, företrädare för kvinnans sexuella frigörelse och från de katolska lägren, så handlar det om Madonnas förhållande till kristendomen.
Det finns som sagt var otaliga artiklar om Madonnas status men det är faktiskt så att man då glömmer bort att Madonna först och främst är artist och underhållare. Man kan förvisso kommentera eventuella politiska och filosofiska synvinklar som man kan dra paralleller med till den omgivande verkligheten.
Men den nya skivan Hard Candy är mycket bättre än vad många kritiker anser den vara, den har kvaliteter men den är naturligtvis långt borta från hennes tidigare modernistiska skivor.
Superbra producenter som Timbaland och Neptunes bidrar till att modernisera skivans ljudbilder men det blir lite som man förväntar sig av artister numera. Varenda stor artist har haft med sig Timbaland så att det kan bli lite för mycket av hans hantverk, då varenda toppartist föredrar hans genialitet. Även Madonna använder sig av det som gäller nuförtiden. Men i Madonnas fall blir det ändå snyggt och raffinerad på ett sätt som jag älskar hos Madonna.
Hard Candy vrider sig flera varv och trycker till musiken upp så att dansgolvet verkligen vågar få folket att återvända dit. Som sagt var är skivan bra och har bra starka låtar rakt igenom. Men det finns ögonblick på skivan som förstärker hur Bra Madonna är i sin rätta form, hur duetten med Justin Timberlake är hur fantastisk som helst, den knockar mig totalt.
Det är när Madonna sänder ut sådana raketer som livet står fullständigt stilla i några sekunder, då brakar det loss i nästa ögonblick — världen släpper loss en dans utan någon sätt dess like. Då är Madonna totalt överlägsen det mesta du hört eller sett. Men hela skivan koncept är inte kanske så stark att man ser det som en avgörande skiva. Men den är som sagt var ändå något jag verkligen gillar, som vanligt.
Karl Ove Knausgård — En tid för allt
Marina Lewycka — Två husvagnar
Mario Rigoni Stern — Giacomos tid
Philip Roth — Envar & Michael Ondaatje — Divisadero: Annas bok
Suzanne Brögger — Sölve: En plats i Danmark
Trezza Azzopardi — Ett blått brus & Niccolò Ammaniti — Mellan himmel och jord
Christer Berglund — I dödens väntrum
En litterär blick mot Thorsten Jonssons roman Konvoj 1947
Alanis Morisette — Flavors of Entanglement
Def Leppard — Songs from the Sparkle Lounge
Dr. Indie vandrar omkring i Meat Puppets musikvärld
Elvis Costello and The Imposters — Momofuku
Erykah Badu — New Amerykah Pt. 1: 4th World War
Johnny Dowd — A Drunkard’s Masterpiece
Kimmie Rhodes — Walls Fall Down; Josh Gracin — We Weren’t Crazy & Tift Merritt — Another Country
Lil Wayne — We the Best & Jay-Z — Fade to Black
Madonna — Hard Candy (Dr. Da Capo)
Madonna — Hard Candy (Dr. Indie)
Mist — On High Heels & Not to Be Televised
Robert Forster — The Evangelist
Royal Hunt — Collision Course: Paradox II
T-Bone Burnett — Tooth of Crime
The Lurkers — Fried Brains; Mudhoney — The Lucky Ones & No Age — Nouns