Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
Två svenska grupper som är nya bekantskaper för min del, men nya bekantskaper är föresten bara trevligt och intressant. Särskilt om det är bra popmusik eller indiepop, om man föredrar den termen. Fast själv tänker jag att man aldrig tröttnar på att lyssna på ny musik. Jag är snart 43 år och kan fortfarande påpeka inför mig själv hur det kändes att vara punkare i slutet av 70-talet och uppleva all fantastisk musik som kom ut och fortlöpande kommer ut på den enorma flodvågen av nyskapande musik.
Så har två utsökta grupper som gör fin porös pop på lite olika differenta sätt med lite olika referenser i livet, det sista spekulerar jag visserligen i. Men det spelar mindre roll i sammanhanget för gruppen Mist som består av fyra unga kvinnor som enligt pressinformationen är tillbaka igen på musikscenen efter ett år uppehåll. Det resulterade i en ny ep-skiva som precis kommit ut med bra svängiga poplåtar. Den bästa låten är den mera souliga My Baby Blue med en lättsam snygg refräng som får låten att dansa piggt och fräscht på ett dansgolv någonstans i Sverige. Mist verkar vara tajta och spelar välmodulerad pop för flera sinnen. Dessa fem låtar tar sig fram och uppvisar tydliga smarta idéer som för deras låtar fram mot en skön känsla av harmoni. Mist har gjort en liten sublimare stänkare som faller mig väl till smaken.
Not To Be Televised är en helt ny grupp som hade vänligheten att uppmärksamma dr Indie om deras förstlingsverk som också är en liten tuff ep-skiva som talar sitt tydliga språk. Fyra låtar med det som jag verkligen älskar — indierock som fräter sönder dumheterna och erbjuder mig som lyssnare på välsmakade och behagliga låtar. Sådant är något som alltmera börjar bli en bristvara inom svenska popscenen. Det mest eftersträvansvärda som man vill ha inom musiken. Bra låtar och bra kompositioner som räcker väldigt långt och länge. Not To Be Televised är ett bra exempel på ny pop som fungerar suveränt bra i min värld. Tack för det.
Karl Ove Knausgård — En tid för allt
Marina Lewycka — Två husvagnar
Mario Rigoni Stern — Giacomos tid
Philip Roth — Envar & Michael Ondaatje — Divisadero: Annas bok
Suzanne Brögger — Sölve: En plats i Danmark
Trezza Azzopardi — Ett blått brus & Niccolò Ammaniti — Mellan himmel och jord
Christer Berglund — I dödens väntrum
En litterär blick mot Thorsten Jonssons roman Konvoj 1947
Alanis Morisette — Flavors of Entanglement
Def Leppard — Songs from the Sparkle Lounge
Dr. Indie vandrar omkring i Meat Puppets musikvärld
Elvis Costello and The Imposters — Momofuku
Erykah Badu — New Amerykah Pt. 1: 4th World War
Johnny Dowd — A Drunkard’s Masterpiece
Kimmie Rhodes — Walls Fall Down; Josh Gracin — We Weren’t Crazy & Tift Merritt — Another Country
Lil Wayne — We the Best & Jay-Z — Fade to Black
Madonna — Hard Candy (Dr. Da Capo)
Madonna — Hard Candy (Dr. Indie)
Mist — On High Heels & Not to Be Televised
Robert Forster — The Evangelist
Royal Hunt — Collision Course: Paradox II
T-Bone Burnett — Tooth of Crime
The Lurkers — Fried Brains; Mudhoney — The Lucky Ones & No Age — Nouns