Pop

Robert Forster — The Evangelist

Jag har fått upp ögonen för allting som har med den hederlige gruppen Go Betweens att göra och det har blivit lite avgörande nyupptäckter kring bandet i fråga. Grant McLennan och Robert Forster arbetade ihop och skrev alla sångerna i Go Betweens och på de solomaterial som de släppte gemensamt under årens lopp. Det kom ut bra och intressant musik på deras projekt Robert Forster & Grant McLennan — Intermission: The Best of the Solo Recordings 1990–1997 som bådade gott och blev en mission omkring musik med god smak.

Robert Forsters nya soloskiva The Evangelist innehåller låtar som skulle ha blivit Go Betweens nästa platta som skulle ha kommit ut 2006 fast så avled Grant McLennan och allting förändrades i planerna. Robert Forster verkade istället bestämma sig för att ge ut ett soloalbum med en del av låtarna från det som skulle varit Go Betweens nya album. Det var ett riktigt bra beslut som Robert Forster fattade i det ögonblicket. För skivan är en delikat popplatta signerat av Robert Forsters känsligaste tankespröd. Han skriver ned sina tankar och vips så utkristalliserats de sånger formade efter sångarens eget omfång av de känsloregister han använder sig av. Konstnärlig och emotionell i samma andetag som musiken är sårbar och öppen för allting i människans labila uttryckssätt.

Robert Forster skapar stora sånger, melankoliska sanningar uttalas om ett liv, det liv som Robert Forster applicerar sina egna sånger på. Han målar upp allting på en duk med gråmelerade färger. Det är skiva som utstrålar sorg, tycker jag. Men det är ändå en djup andlig insiktsfull skiva om livet. Jag förtjusas av det enkla i arrangemangen, de når fram till lyssnaren. Och det är vad som räknas till slut — hur sångaren kommunicerar med oss, de självvalda lyssnaren med våra egna erfarenheter att ta till oss musiken vi erbjuds att lyssna på. Robert Forster gör raka sånger med starka olikartade valörer som blommar fullt ut på en gnistrande popplatta.