Poppunk

Weezer — The Red Album

Unga ynglingar som gick i skolan och sedan vidare till Harvard för de stora studiernas målsättning. Men samtidigt spökade 90-talets metal de unga. Men snart fick sångaren Rivers Cuomo intresse av den alternativa rock som började droppa in i över USA: s musikaliska karta. Nirvana, Pixies, Sonic Youth med flera andra band lockade Rivers Cuomo till att vilja spela nyskapande rock. Begreppet powerpop eller poppunk var det jag skulle vilja kalla gruppen Weezers första riktigt bra omgångar av rock. Weezer tyckte jag lät bra som en mellanting av generationskamraterna i Green Day och gamla hederliga Cheap Trick (Dr. Rocks favoritband, stundtals) Just den sortens pop blev/är Weezers signatur.

The Cars gamla sångare Ric Ocasek fick upp ögonen för bandet i fråga och producerade deras första skiva som inte fick så stort genombrott eller gjorde så mycket väsen nav sig. Man får gå till det som blev deras andra skiva Pinkerton som de slog igenom blixtsnabbt med över hela världen. Och det är en välförtjänt framgång, för även jag tycker att just den skivan Pinkerton är en av 90-talets bästa poppunkplattor. Weezer och Green Day var de två banden som gjorde tuffaste popen på den här tiden. Men efter Weezers framgång så tappade jag lusten och orkade inte med Weezer på grund av att dom tappade bort sig under färden liksom jag tycker att Green Day idag är ett fullständigt hopplöst trist arenarockband. Det där friska och nya behagen försvinner alltför snabbt så att man inte längre följer med deras musikaliska utveckling längre. Så när en ny skiva landar så blir det först en skeptiskt min hos mig. Men så lyssnar jag på den och finner att åtminstone en låt är bra, men en låt bland alla är ingenting. Och ingenting är det som vi serveras från Weezers låtskrivarverkstad. Tom tunn och lat skiva utan till närmelsevis något nytt att kunna berätta med sina sånger. Jag hade verkligen hoppas på att bandet i fråga åtminstone skulle överraska mig med några tuffa riff. Men istället maler Weezer på med ringa låtar utan att ta med sig något spännande, något moment som kunde kännas uppfriskande för mig som lyssnare, Men nejdå, skivan är segare än segast. Sorry Weezer det blir inget beröm att inhösta hos undertecknad.