Titel: Norstedts etymologiska ordbok

Att skriva ordboksrecensioner ger i allmänhet inte så många möjligheter till snabbkritik, till skillnad av väderhäftig kritik som kunde riktas in på eviga detaljer, men i det korta med sitt huvudspår språk och billig poäng av antingen utförlig eller icke av tillräckligt utförlig bok, har däri med det rätt få saker att ta fasta på, men helt klart att den här är ordboken under redaktion Mona Wiman inte överhövdan fyller alltför väl kraven på en utförlig etymologisk ordbok, absolut ingen man blir alltför lyrisk över överhuvudtaget. För lite ord naturligtvis främst, för man kan önska veta etymologier även på ovanligare ord, inte sant, rentav rimligt att. Tjugotusen ord är eg. oerhört lite. Allt under etthundratusen i sammanhanget är faktiskt lite småskaligt. Det som stör, att ord förklaras även vanligt ordboksmässigt, och av någon anledning är det inte det man är främst ute efter eller vill alls med denna titel, så av ett strukturfel nära, och förklaras ännu på det enklaste lättbegripliga sättet, inte alls med anspråk på hur man förr gärna skrev lexikala texter, som lät lite mer högtidligt, läste man lite mindre som om på skolbänkens infantilförklaringsklassens pina. Därtill, och den egentliga lyxinvändningen, den etymologiska delen är så otacksamt himmelskt kort. Redan att jämföra med herr Elof Hellquists klassiker ”Svensk etymologisk ordbok” på Gleerup ger en skillnad på hur förklara med önskan av att säga lite mer och något ytterligare, med vilket Norstedts valt att icke det. Härledningarna går här så där till latinet, inte latrinens sitta, och inte alls längre som det ofta kunde gå över till grekiskan och än längre mynna in, förklaringar saknar ock liv och lust, känns fabriksmässigt stel, sterilt, andas inte av någon tid, och det anekdotiska värdet är helt avsaknat av, jämt och plant faller den bläddrat. Jämför t.ex. mannens ädla organ ”kuk” hos Bengt Dagrins ”Stora fula ordbok”, förstår man väl så all väsenskillnad mellan att förklara ord och deras historia. Råkar därtill vara informerad att förklaringen vuxit än längre bakåt och rikare i lexikografen och maledictologen Dagrins nästa oppdaterade utgåva av sin ordbok. Den väntar jag på. Denna Norstedts bok är dessvärre, tyvärr helt utan lyxförklaringar. En fördel, den är högst randig och passar bra i raden av deras andra randiga ordböcker. De är lätta att känna igen på t.ex. TV:en när man råkar se hjältarnas bokhyllor, vet man hur många sådana randiga de har i raden hylla. Alla getingar och blomflugor, bin, humor bits inte vidare ingaddigt, om än skulle.

Stefan Hammarén

titulärt textråd