Avhandling

Jerry Määttä — Raketsommar: Science Fiction i Sverige 1950–1968

Det är första gången vi får oss till livs en avhandling som behandlar svensk science fiction ur alla dess perspektiv. Det vill säga fanzine, tidskrifter, bokutgivningar, svenska originalmanus och översatta verk. Men naturligtvis handlar det också om varför den fina kulturella kritiken avskydde science fiction som man i Sverige kunde uppleva mot framförallt amerikansk populärkultur. Det handlar om att serier, film, science fiction och andra företeelser sågs som farliga för den lättförförda ungdomen. Både konservativa smakdomare förfasades av moraliska skäl medan vänstern med kommunister ogillade amerikansk kultur av ideologiska skäl. Medan dess företrädare ville sprida en ny form av litteratur för att kunna spegla tiden bra. Avhandlingen tar upp alla aspekter och redogör för de olika aktörernas inbördes relationer men boken tar även svårigheterna att infria de löften att kunna införa science fiction i Sverige där man skämdes över denna litterära art. Två tidskrifter Häpna och Galaxy var de främsta exemplen förutom fanzines; som hade ambitionen att ge science fiction ett hem i Sverige.

Häpna bildades 1954 av bröderna Kurt och Karl Kindberg. Redaktionen bestod av den geniala Roland Adlerberth (Sveriges främsta och bästa introduktör av science fiction i Sverige) Göte Ekström, Björn Nyberg, Sigvard Östlund och på sitt håll Sture Lönnerstrand. Vi har även tidskriften Galaxy som bestod av andra medlemmar; Henrik Rabe, Uno Florén, Pär Rådström, Olle Eksell och Gustaf-Adolf Mannberg. Deras ambition var lite annorlunda när det gällde science fiction. Deras ideal var det mera skönlitterära medan Häpna även ville ha in naturvetenskap och den nya tidens rymdforskning i sina spalter.

Framförallt ville de bekämpa det fåniga motståndet och missförstånden som alltid funnits kring science fiction i Sverige. Det är en viktig del i avhandlingen att framhålla.

Boken lyfter förtjänstfullt ut alla de viktiga delarna av svensk tidig science fiction utgivning liksom förklarar varför den dog ut i slutet av 60-talet för att blomma ut igen under 70- och 80-talen. Då en ny våg kom fram ur framförallt Sam J. Lundwalls två olika bokförlag, som gav av flera stora författare och klassiker i svensk språkdräkt. Men det kulturella motståndet har varit konstant. Det är först på 2000-talet då en ny genreration kritiker faktiskt upptäckt science fiction litteraturen. Det märks i den här avhandlingen framförallt. För det finns ett nytt spirande intresse för genren, sådant tycker vi på Blaskan är utmärkt.

Som avslutning på recensionen så kan jag tillägga att det finns en lång diskussion om vad som räknas eller är science fiction; där finns lika många definitioner kring begreppet science fiction som det finns debattörer. Men jag vill påstå att det fina begreppet som Sam J. Lundwall och Roland Adlerberth införde — fantastisk litteratur. Det täcker in ren science fiction med dess närstående subgenrer. Det räcker för min del.