Islandsspecial

Halldór Laxness — En gigant i norden

En ytterst trevlig herre som skriver skarpa underfundiga romaner om det Island han föddes i och verkade till slutet. Hans hemby Mosfellbaer ligger ungefär 25 minuters bilväg från Reykjavik, vad jag kunde bedöma då när jag färdades med bussen förbi hans hem. Hans hus är föresten ett museum nuförtiden. Han föddes 1902 och avled 1998 — fick nobelpriset 1955 för sin episka målande litteratur. Jag skulle vilja påpeka att på något sätt påminner han om Ernst Hemingways böcker. De karga landskapen och dess karga karaktärer som lever i omgivningarna avspeglas i hans romaner. Men fan vad rolig Halldór Laxness är med sina starkt självbiografiska romaner. Det är särpräglade böcker som jag känner igen naturen och samhällena i; det var i dessa utkanter jag färdades i på Island. Det är sådant som Laxness verkligen fångar in i sina böcker. Han levandegör människorna och ger dem starka drag av just personligheter som inte skulle kunna födas någon annanstans i världen förutom på Island där naturen verkar på sina egna villkor, det gäller att anpassa sig efter naturen helt enkelt.

Som människa blev han ett tag katolik men efter att börja resa runt omkring i världen så omvändes han i USA till att bli socialist, ironiskt att han skulle bli det i antikommunismens förlovade land. Men landets tidiga starka fackliga och politiska arbetarrörelse influerade Halldór Laxness kommande romaner som man kan märka lite stänk av socialism i. Men alltid beskriver han allting med värme och kärlek.

Jag läste en hel radda med eller om ni föredrar kall det för boksäck fullastad med den eminenta Halldór Laxness finaste böcker. Han skrev även om Danmark eftersom Island låg under deras mandat. Det skulle dröja ända fram 1944 då Islands första president valdes och landet blev fritt. Laxness böcker är stundtals historiska exposéer över Islands moderna historia. Jag vill nog hävda att hans böcker befinner sig mitt korsningen där det nya möter dåtidens gryningsvarv.

De flesta av hans romaner finns översatta på svenska och det är verkligen böcker som borde återupptäckas igen och igen. För när man läser Laxness blir man på glatt humör, för det är humorn som stoppas vackert in i texterna. Själva humorn är en backspegel som underlättar för att titta bakåt för att finna Islands rötter. Både landskapet och människorna tycks smälta ihop och bli en del av varandra. Sådant gör Laxness böcker till en intressant läsning där man kan plocka fram individerna och blottlägga deras personligheter. Det diggar jag verkligen; för jag vill att böcker skall fungera precis så. Man lär sig något om mänskligheten trots att det är fiktioner. Men även en historia är alltid i slutändan ett lärostycke. Halldór Laxness lärde mig mycket om mig själv, ur en psykologisk synvinkel men han lärde mig också mycket om landet Island som jag blev störtförälskad i. Landet som alla borde besöka någon gång i sitt liv.