Heavy Metal

Blaze Bayley — The Man Who Would Not Die

Scars on Broadway — Scars on Broadway

Paul DiAnno och Blaze Bayley har det gemensamma att båda varit medlemmar och sångare i Iron Maiden och blivit ersatta av Bruce Dickinson i det ena fallet (Paul) och blaze ersatte Bruce ett tag för att återigen bli avpolletterat av detsamma Bruce igen. Då tröttnade Blaze på det hela och bildade ett tag sitt eget band under gruppnamnet Blaze. Nu återkommer han men en typisk klassisk 80-talsplatta fullastade med klassiska heavymetalriff och blytunga bultande låtar. Tungt och faktiskt riktigt bra. Den här gången får han till de utmärkta låtar som kan ta ned världen ännu bättre. Detnkanske inte har samma gung och melodiska kärna som klassiska Iron Maiden; men det är inte väsentligt utan relevant är att skivan har hamnat rätt och musiken har känslor där vi kan lätt ta till oss musiken. Så jag gratulerar Blaze till en bra heavy metalskiva som går att lyssna på utan att känna att det blir dåligt.

System Of Downs framtid ligger det lite hur som helst med för de verkar mest bli utsökta sologrejer från gruppens medlemmar. Serj Tankian gav förra år året ut en suverän soloplatta och nu kommer ytterligare två medlemmar ut med ett soloprojekt benämnd för Scars On Broadway. Deras första skiva är egentligen bäst i början av skivan för att senare ju längre in på plattan du lyssnar så verkar det mesta stagnera, stanna upp på något sätt. Några av låtarna är lekfulla Mike Pattonpastischer som har min fulla koncentration fast resten av skivan inger mig ingenting som kan väcka förhoppningar. Skivan är roligare att tänka på i teorin när jag läste intervju med Scars On Broadway i senaste Close Up (Augustinumret) för då verkade den intressant att upptäcka. Nu när jag tagit mig igenom alstret otaliga gånger känns skivan lite feg och bara lagom crazy. Jag får hoppas på nästa skiva eller invänta System Of Downs framtida eventuella skiva när den kommer någon gång?