Pop

Conor Oberst — Conor Oberst

Han låter musikaliskt ungefär eller kanske detsamma som hans alterego Bright Eyes låter på de skivorna som Conor Oberst spelar in under det namnet. En mindre specifik experimentell skiva fast mera rockig eller balladmässig utfört inspelning. Jag tycker att det är naturligt att Conor Oberst väljer att framträda under sitt eget namn eftersom musiken låter alltid detsamma; så i hans fall är det bara en sund utveckling. Det spelar ingen roll vad det står på skivans omslag — Conor Oberst eller Bright Eyes. Musiken är fortfarande tilltalande snygga melodiska svängningar som utrycker hans känslor som i detta fall är en karta till känslornas terräng. Conor Oberst gör lättillgänglig musik utan tillkrånglade ingredienser utan rakt på sak direkt ned till hjärtat; musik som man applicerar på hur vi mår, musik som inger ro och harmoni. Det är den första erfarenhet jag får av Conor Oberst skiva under sitt eget namn. Den intressanta frågan borde väl vara varför han ger ut en skiva med sitt födelsenamn istället att som vanligt utnyttja sitt gamla artistnamn? Tja det kan man undra. Men Conor Oberst är en artist som gör lunkande countryrock i samma anda som Ryan Adams har gjort en hel karriär på under flera år. Det finns en bra artikel av Josh Hurst på sin blogg — Conor Oberst: “Conor Oberst” « The Hurst Review — där han analyserar Conor Oberst ur ett intressant perspektiv. Själv är jag ytterst nöjd med raffinerade sånger, melodiska adekvata uttryck som gör sig bra på skiva. Conor Oberst verkar här renodla sin musik istället för att göra den sorts pop han stundtals kan få för sig att göra — elektroniska ljudbyggen och sånger baserade på hans intellektuella sökande efter bekräftelse på det han gör skall är rätt för stunden; det jag menar är att han kan vara lite ängslig för att musiken inte tilltalar någon, men det gör den. Det är därför roligare med enklare komp och direktare tilltal. Hans nya skiva blir därför en spännande upplevelse för en kommande höst.