Musik

Intervju med Stina Berge

Stina Berge (foto: Nina Ramsby). Blaskans Dr. Indie intervjuar artisten Stina Berge.

Fråga: Skivan känns för min del vara en av årets mest personliga svenska plattor. Jag kan nästan ana att det är skiva som betyder mycket för din del, kan du berätta om skivans betydelse för dig när den tillkom?
Svar: Kul att du känner att den är personlig. För mig har det känts som om den har trängt sig på, som om jag måste få den gjord innan jag kolar…Många av sångerna är inflätade i mitt liv, några har jag levt med i över 10 år, några är färskare, men allt känns som sanna berättelser ur levande livet. Även de tre jag lånat av de andra låtskrivarna Gunnar Andersson/VBK, Charlie Engstrand-Sommar och Anders Pettersson. Jag kan inte låta bli att nämna Mikael Herrström som producent. Han har en absolut känsla för att låta själva sången, texten, låtens själ komma i centrum!
Fråga: Skivans titel är fin och enkel. När man läser Stefan Sundströms text om din skiva så skriver han lite grann om ditt liv. Mycket verkar ha hänt sedan Pink Champagnes upplösning. Är det kärleken till livet skivan handlar. Kan du fördjupa dig lite kring skivans texter vad de betyder för dig?
Svar: Alla sånger handlar om Kärlek, eller om bristen på Kärlek. En sång, Pariserhjul, är en kärleksförklarimng till min yngste son som är rullstolsburen, en sång, Sjömansinstitutet, handlar om den gigantiska kärleksbristen i vår stad Stockholm som ser allt fler utslagna, hemlösa, utbrända människor gå under samtidigt som den oförblommerade lyxen flödar i gallerian strax intill… Besvärjelsen är en brukslåt, en besvärjelse som jag skrev åt mig själv för att hålla onda krafter utanför min dörr och mitt sinne… Syster: Ett brev till mig själv när jag är en unge på väg neråt. Ett brev också till mina olyckssystrar som jag ser ute i verkligheten varje dag.; Jag har alltså slagits med beroendesjukdomen stor del av mitt liv, det finns en enda anledning att nämna det i media och det är att tala om för dem som är i det att: Det går att komma ut!
Fråga: En sak som jag bara måste fråga, hur upplever du din tid i Pink Champagne; musikalisk, textmässigt och personligt idag om man jämför med tiden som var?
Svar: Pink Champagne var ett kollektiv. Vi skrev, komponerade och gjorde intervjuer tillsammans. Vi var unga och arga och hade en väldig energi.; Nu är det jag. Jag lämnar ut mig själv och mitt liv och står för allt ensam. trots att många är inblandade i processen. Det är både läskigt och känns helt rätt. En logisk utveckling. Om än rätt långsam :-)
Fråga: Jag förstår att musiken har funnits där hela tiden i ditt liv. Idag verkar du sjunga alla möjliga sorters musik, vilket märks stilmässigt på din nya skiva. Många influenser verkar påverka ditt skapande. Hur betydelsefull har musiken varit för dig personligen?
Svar: Jag har alltid använt musiken, låtit den hjälpa mig att sätta ord och färg på mina känslor och faser. Jag har också mycket riktigt testat många genrer, det har varit min skola och hjälpt mig att hitta det som är mitt eget. Och alltid alltid sökt efter att spela med folk, vart jag än befunnit mig i livet.
Fråga: En liten sista fråga, vilka favoritlåtar har följt dig genom livet, svenska såsom utländska sånger?
Svar: Uppväxt på Hörrgård där YTF-gänget hängde alltsomoftast tillbringade jag min barndom i den svenska vistraditionen och med folkmusiken runt hörnet.; Som olycklig 10-åring gick jag varje dag till biblioteket och lyssnade på Jonny Cash live på San Quentin. När 1000 fångar skriker i början på inspelningen… Det uttryckte nog all trots och frihetslängtan jag var mäktig!; Jag har levt med Exile on Main Street hela livet. Den är i mitt blodomlopp. Och Patti Smith. Såklart.; Svenska favoriter: Sundström, Thåström och Ulf Sturesson. Och Emma Nordenstam!